Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Upsalatiden 1860-64. - Senare »Smådikter». - Namnlösa Sällskapet. - »Isblomman». - 1862 års studentmöte. - »Orchidéer». - Besök i Danmark 1863. - Snoilsky och Christian Winthers familj. - Bidrag till »Nio Signaturers» samling och andra dikter. - Utresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och den 9 maj meddelar han samme vän den lyckliga
utgången af en med oro motsedd tentamen. »Speciellt
i historiken strålade frukten af undertecknads
bemödanden i ett verkligen hesperidiskt skimmer.»
»Nyheten är» – tillägger han – »visserligen fyra dagar
gammal, men dessa dagar har jag varit jäktad till döds
för sällskapet N. N:s prolog eller hvad det skulle
kallas för vid Shaksperefesten. Jag hade ej blott
besvär med författandet, utan måste äfven öfvervaka
sättning, tryckning och häftning af besagda opus –
hvarföre dessa »litteræ laureatæ» äro halfvissna,
då de komma till dig» Ditt vänliga deltagande
gör dem friska igen, då du får dem, det vet jag.»
I slutet af vårterminen 1864 aflade Snoilsky sin
kansliexamen.
Till sina vänner i Danmark, från hvilka han under det
sorgliga kriget emottagit kära meddelanden, sände han
underrättelsen härom och synes hafva uttryckt något
vemod öfver att skola lämna Upsala.
Julie Winther svarade honom, den 2 juli:
Til Lykke med Din Examens hæderlige Bestaaen, min egen
Yndling! Ja, glad maa Du da for Alvor være over at
have sluttet Livet i Upsala. At der blander sig Vemod
i Tanken om Afskeden fra Venner og Kammerater som fra
det Sted, hvor du har levet saa mange lystige Dage,
er jo naturligt; men Du vilde dog ikke have været
glad ved at fortsætte dette længer. Den Følelse,
der greb Dig, da Du gik fra Examensbordet ned ad
Trappen, rørte mig især. Jeg forstaaer det saa godt,
Du Kjære, Du følte Dig eensom i Verden, Du trængte
i det Öjeblik til ät omfavnes af en Moder, der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
