Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Vistelsen i Italien 1864-65. - Italienska bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
all tom efterklang, all fantastik, allt sjukligt drömmeri:
Jag bringar drufvor, jag bringar rosor,
Jag skänker i af mitt unga vin,
På alla stigar, på alla kosor
Jag slår den ljudande tamburin.
Jag tröttar ingen utöfver höfva
Med lösa foster från drömmens hem,[1]
Jag sjunger endast, hvad jag fått pröfva
Med mina sinnen, de sunda fem.
Det var visserligen deri sunda realismens, men
det var tillika en frisk sensualisms jublande
proklamation. Och med en poetisk öfverdrift, som han
snart själf erkände, utropade skalden, att han föga
bekymrade sig om marmorstoder, vaser eller torsor;
hvad han älskade och beundrade var framför allt det
lefvande Italien, naturen, folket och frihetskampen.
Och till slut kommer en lättnadssuck i fröjden öfver
att vara fri, sin egen herre, kvitt alla hänsyn,
som ställning och släkt ålade honom:
O, hvad mitt hjärta har våndats fånget,
I frack, i flärd och i onatur.
Mitt unga lejon, tag nu ut språnget
Och slå med tassen omkull din bur.
Det är något nytt, ej blott i Snoilskys poesi,
utan något af vårlossning i svensk diktning
öfverhufvudtaget. Så käckt och på samma gång enkelt,
utan alla öfverord och med hela fullheten af ett
jublande känslosvall hade icke förut lefnadsglädjen
biktats i svensk skaldekonst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
