Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Vistelsen i Italien 1864-65. - Italienska bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och till diktens kraftiga innehåll svarar formen,
full af must och märg. Metern med dess uppåtgående
takt och afgjorda tonvikt på fjärde och nionde
stafvelsen bär karaktären af en frisk maning till
åhöraren att lyssna. Det är klang, det är fart,
det är ungdom redan i rytmen.[1]
En säregen verkan åstadkomma de italienska
ortnamn, hvilka här användas såsom klangfulla och
karaktäristiska rimord (Tiber – fiber; Magenta –
glänta; Venedig – med dig; Caprera – lera).
Inledningssången, skrifven i Padua, var dock icke
den först diktade af sångerna på italiensk mark.
Tidigast torde Vindarnas sång om Isola Bella ha
tillkommit.
Anslaget: »Säg, känner du ön i speglande sjö?»
skulle kunna anses erinra om Mignondikten, men det
är tydligen ett danskt poem, som inspirerat formen
och hvars strofbildning Snoilsky efterbildat. Det
var nämligen Bödtchers »I våren» – med skaldens egen
tonsättning – som klingade i Snoilskys öra, då han
diktade denna naturskildring. Man jämföre:
Säg, känner du ön i speglande Nu seenker sig Vårens svangrende
sjö, Luft,
Där alpernas stormar som og Knopperne briste og Blomstren
hviskningar dö? få Duft,
Med lunder och stoder höjs og Bölgen, som længe smægted
hon ur vass, i Tvang,
Och stiger terrass på terrass. går atter sin blinkende Gang.
Regnbågen skön I stille Lund
Är ram omkring ön i dæmrende Stund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
