Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. I Spanien och Frankrike 1865-66. - Hemkomst. - Diktsamlingen af 1869
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin upphofsman ett vackert skaldenamn, ej blott såsom
nu i Skandinavien, utan inom hela den bildade världen.
I »Framtiden» skref Snoilskys vän Edvard Bäckström:
Snoilsky är framför allt konstnär; hvart och ett af
hans poem är en fullständigt utarbetad helhet. Den
misstager sig, som anser honom mindre varm,
emedan han är lugn och klar, ty den med klarhet
tolkade stämningen är ju som lavan, den har varit
eld. Snoilsky har blott mera samvetsgrannt sofrat sin
stämning, innan han gifvit den uttryck i sången. – –
– De spanska sonetterna äro mästerprofven hos denna
rikhaltiga konstnärlighet. De äro inga uddhvasst
tillspetsade epigrammer, författaren rår inte för
att jämväl på den sista raden finnes en point, en
originell idé.– – –
I rangen närmast dessa ypperliga miniatyrbilder
sätta vi de italienska reseminnena, bland hvilka
Neros gyllene hus synes oss värderikast på grund
af den lågande hänförelse, hvarom det bär vittne. I
allmänhet har skaldens känslor i dessa sånger gifvit
sig mera fritt luft än i åtskilliga bland sonetterna,
men den jämförelsevis mera obundna formen gör, att
deras fulländning faller mindre tydligt i ögonen.
– – – Och så ännu ett tack för dessa förtjusande
teckningar af Spaniens och Italiens under, för dessa
geniets ursprungsfriska ingifvelser, dessa drag af
en allsidig fantasi, som le emot oss och tyckas säga:
där du var, där var jag förut, men det du icke såg,
såg jag, det du lät ligga, tog jag upp för att skänka
det åt dig! Och särskildt tack för den äkta pärlan
i guldet, för dessa Lyckliga dagar i Alhambra[1],
som lyckliggjort så många i rikt mått – och sist
en önskan, som är oss alla gemensam, att den friska
källan därborta mellan rosenlager måtte för skaldens
själ hafva varit Castalia, icke denna Lethe, som
ingen annan än han själf har rätt att ens tänka sig
i sammanhang med dikter af Carl Snoilsky.
Bland den dagliga prässens uttalanden må blott ett
anföras. Det förekom i Stockholmsposten (n:o 13,1870)
och härrörde från Carl Fredrik Bergstedt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
