Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Noli me tangeretiden 1869-79. - Ämbetsverksamhet. - Samlarintressen. - Sonetter och spridda dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då han till 100-årsjubileet offentliggjorde den
nyssnämnda dikten, skref han till fröken Jensine
Smith bl. a. (Stockholm d. l nov. 1897):
»Det gjorde mig innerligt godt, att Ni var belåten
med den ringa poetiska gärd, som jag låtit införa
i Julroser till minne af Christian Winthers
sekularfest. Ni själf, fröken Jensine, vet bättre
än någon annan nu lefvande med hvilka band af
tillgifvenhet, jag varit fäst till Danmarks store
sångare, hans älskade maka och hela hans hus, och jag
hoppas, att min dikt icke innehåller någonting, som
står i strid härmed eller kan tydas såsom bristande
pietet å min sida – jag menar, att jag icke kunnat
alldeles undgå att vidröra, huru det var med tungt
hjärta som Winther beslöt sig för att flytta från
Danmark, för Idas skull.
Att fru Winther icke skulle hafva varit god mot
skalden, är naturligtvis ett lika orättvist som osant
påstående och har endast kunnat fällas af personer,
som icke kände till förhållandena. Själfva Winthers
diktning borde väl här lämna bästa beviset – ända
till sitt sista andedrag, ännu de sista veckorna han lefde
upphörde han ju aldrig att bringa sin älskade Julie poetiska
hyllningar, hvilkas ömma rörande uppriktighet borde öfvertyga
hvar och en, att för Winther ingen annan lycka kunde finnas
än genom hans Julie, och med henne. Att han det oaktadt icke
trifdes i Paris, är en sak för sig. Af hänsyn till Ida ansågo
sig hennes föräldrar ju icke kunna handla annorlunda, och de
påtogo sig detta offer, fastän de yttre lefnadsvillkoren i det
främmande landet icke öfverensstämde med deras vanor och tycken,
hvilka voro sammanvuxna med Danmark. För fru Winther torde offret
känts lika tungt som för Chr. Winther själf. Den stackars Ida
förstod nog icke själf vidden häraf.
Nej, nog var Winther omgifven af de sinas kärlek
i rikaste måtto. Hur var han icke föremål för fru
Winthers omsorger, hvilken innerlig förståelse
hade hon icke för hans dikter! Icke blott för
den härliga diktkransen ’Til Een’ har Danmark att
indirekt tacka henne – jag vet och hörde Chr. Winther
upprepade gånger säga det, att han aldrig skulle haft
uthållighet och själftillit att fullborda den danska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
