Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Florenz och Dresden 1881-1883. - Den tredje diktsamlingens tillkomst. - Sociala tendenser i dikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lika framträdande äfven om totalomdömet öfver mitt
verk utfallit mindre gynnsamt, och jag skulle varit
dig lika tacksam ändå, och lika angelägen att taga
fasta på klandret, för att däraf hämta lärdom. Nu
utföllo dina reservationer så ytterst lindriga,
och mången gång har jag sagt mig själf detsamma,
som du nu yttrar angående betänkligheten af den
politici-sociala poesien och dess oundvikliga
docerande ton. När man som jag ej vill uppoffra
poesien för »samhällsförbättrare»-kallet, är
det senare värfvet rådligast att öfverlämna åt
den praktiske tänkaren, som har rätt att i sin
framställning dväljas vid det pinsamma och fula,
därför att det hör dit – i poesiens värld hör det
icke hemma. Denna sanning säger jag mig ofta, men
kan ej låta bli att fela däremot in praxi. Jag tror
som du, att sådana oratoriska bitar som Emigrationen
t. ex. icke höra poesien till.
Snoilskys sätt att se på sin poesi vid denna tid
framgår ock af följande rader till Klemming:
5 mars 1884:
Var det ej besynnerligt, att min sista diktsamling
skulle få en så strykande åtgång, 6,000 ex. på ett
par månader? Jag har redan läst korrektur på den
nya upplagan, äfvensom på den fjärde af samlingen
I. Beröm är ju alltid angenämare än ovett, isynnerhet
för en diktare, hvars nervösa känslighet merendels
är ömtåligare än andras, men att detta öfver höfvan
hyggliga mottagande dikterna rönt skulle hos mig
alstra någonting liknande själfbelåtenhet, det är
så långt ifrån förhållandet, att jag i denna bjärt
bengaliska belysning endast upptäcker nya fel och
brister, som förut undfallit mig. Stundom har jag
knappt öga för annat än dessa, med förbiseende af de
relativt goda sidorna. Saken är den, att det absolut
sköna, som i en fullkomligt diktad värld vill gifva
oss ersättning för världens och människolifvets
disharmonier och skrofligheter, alldeles icke
tillfredsställer mig – jag tror fullt och fast, att
dikten, den med, måste hafva sin plats att fylla i
tidens stora allmänna arbete för ljus och bildning,
för praktiska syften, med ett ord, i ordets högre
och ädlare mening. Men detta är en stötesten för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
