Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. I Dresden 1883-1885. - Dresdenerhemmet och umgängeslifvet. - Diktning 1884-1885. - Yttranden i skilda spörsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ädla svenska sång,
Vakna upp en gång!
Andra brunnar nog vi öste ur.
Glad jag tystnar då,
För att höra på
Unga ljud af känsla och natur.
Till Seligmann skref han om detta poem:
Det är en suck af en poesitörstande själ, som tycker,
att den moderna realismen emellanåt kunde ge oss något
sannt folkligt i poesiväg. Bara Giftas-hisiorier
blir »jolmigt» i längden. Visor à la Burns och
Björnson skulle vi bäst behöfva – något starkt,
naturligt, friskt – men hvem skall gifva det? Ingen
som jag känner, åtminstone, men jag hoppas, det blir
framtiden förbehållet.
Intet under, att den, som sjungit denna dikt och
skrifvit dessa rader, senare hälsade Gustaf Frödings
och Erik Axel Karlfeldts diktning med oförställd
glädje.
Klabauterman är en af de berättande dikter, hvilka
Snoilsky ärnade låta utgöra hufvudtyngden i den nya
samling han förberedde. Det är en kärlekshistoria,
byggd på en gammal sägen om en flicka, som var redo
att offra sin fägring för att rädda den hon älskade
från död i vågorna, och som blott kan få behålla
sitt fagra utseende, om kärestan återvänder »med
oförändradt sinn».
Ur en barnbok från skoltiden,[1]
hade Snoilsky, berättar han, hämtat den trolske figuren,
som gett stycket dess namn, ehuru han ville minnas, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
