Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. I Dresden 1883-1885. - Dresdenerhemmet och umgängeslifvet. - Diktning 1884-1885. - Yttranden i skilda spörsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i barnsagan han spelade en mera tragisk roll än tomten
i hans poem. Han betraktade själf detta sitt poem som
»ett halft idylliskt badinage», »en liten rekreation,
en pännelek mellan funderingarna på svårare poetiska
motiver», men om han skulle skryta, tyckte han själf,
att det var »rätt angenämt versifieradt». Emellertid
har Snoilsky gifvit den tämligen obetydliga holländska
sjömanssägnen så till sägandes ett djupare perspektiv,
genom den sista sångens vackra hymn till kärleken
såsom uppoffrande makt och såsom en världsalltet
genombäfvande ande:
Kunna för en annan
Helt sig själf försaka
Och af milda makter
Dock få allt tillbaka –
Det är högsta sällhet,
Luttrad genom smärta.
Du har hållit profvet,
Unga kvinnohjärta![1]
De tre dikter, som han skref kort före afresan till
Sverige, Laibach, Vid Jacobsens död och Hvita frun,
äro sinsemellan olika, men hvar för sig synnerligen
karaktäristiska för Snoilskys skaplynne: den
snabba situationsbilden från resan med dess varma
fosterländska bekännelse; den fagra minnesdikten
öfver den store danske prosadiktaren:
En genius, hos hvilken smärtan var
Till slut det enda jordiska han hade –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
