Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. I Dresden 1883-1885. - Dresdenerhemmet och umgängeslifvet. - Diktning 1884-1885. - Yttranden i skilda spörsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och till sist historiebilden Hvita frun, som kan
räknas till Snoilskys yppersta svenska bilder och som
enligt min uppfattning står högst af dem alla såsom
historisk skildring. Det hvilar något rent monumentalt
öfver den karaktärsbild, skalden här skapat af den
bistre härtigen; man förnimmer skräcken och kylan
vid hans färd förbi de sorguppfyllda adelshemmen,
hvilkas herrar fallit för bilan; man förnimmer
glädjen, som klingar från småfolkets hem, då deras
härtig far förbi.
De klyftige säga, att blott för sig
Han vållat blodbad och inhemskt krig;
Men fråga bonden för ro skull äfven,
Hvad han väl tror om den hårda näfven.
Och i motsats till den trotsige herrskaren –
den ljuse frimodige sexårspilten, som käckt
rider sin dvärghäst; faderns framtidshopp, som
modigt går ut i natten för att säga spöket, »hvita
frun», ett sanningens ord.[1]
I den genrebild, som afslutar dikten, speglar sig vår
storhetstids morgongryning. Den sympati, som skalden,
hvilken bland sina egna anor räknade flere offer för
härtigens hämnd, visar den myndige vasasonen, är
undantagsvis mera geijersk än fryxellsk. Man erinrar
sig Geijers ord om den brinnande framtid, som arbetade
i Karls själ.
Till den kraftiga historiekaraktäristiken och den
älskvärda genrebilden sluter sig ett komiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
