Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. I Dresden 1883-1885. - Dresdenerhemmet och umgängeslifvet. - Diktning 1884-1885. - Yttranden i skilda spörsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett par af finskhetsifrarne voro hans personliga
vänner. Redan 1883, efter Estlanders besök, skrifver
han till Retzius om faran af de öfverdrifter,
hvartill den af ryssarne underblåsta ultrafennomanien
höll på att urarta, då dessa icke insågo hvems ärenden
de gingo, och att svenskan endast utrotades för att
lämna plats åt ryskt språk och ryskt inflytande.
Finland hade han för öfrigt särskildt kärt, och
vänligheter därifrån med anledning af hans diktning
gjorde honom varm om hjärtat.
»Ack, hvad jag känner för dig» – skrifver han
1884 till Estlander – »som utan att nedslås eller
fälla modet måste lefva och verka bland dessa
splittringar. Hvad tror du? Skall det någonsin gå
därhän, att Runeberg i sitt eget Finland skall blifva
utländsk skald, som man känner i öfversättning
som Homeros eller Goethe? Med Guds hjälp skall
ett så präktigt folk som det finska, så härdadt
och uppfostradt i nödens skola som det är, icke
lättsinnigt kasta bort det gamla historiska arfvet
från forna dagar, utan unna en plats vid härden åt
Svea, den gamla fostermodern, som det gått emot för,
men som till gengäld kan så många vackra sagor.»
Ett år senare – efter besöket i Finland – skref han
till en af finskhetsrörelsens främste, frih. Palmén,
om språkfrågan följande, hvilket i detta sammanhang
må anföras:
Att du, en historiker, i detta upphöjda ämne söker
sanningen och ej som åtskilliga andra blott ett vapen
att använda i tendentiösa syften, det är just hvad jag
väntat, och det gläder mig varmt att få bekräftelse
därpå. Ja, icke sannt – fem hundra års gemensam
historia, hvarunder Sverige och Finland delat ljuft
och ledt, det är dock ett minne, som icke kastas bort
likt en aflagd klädnad. Religion,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
