Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Åren 1885-1890. - Besök i hemlandet och Finland. - De sista åren i Dresden. - Diktningen under dessa år. - Uttalanden i skilda ämnen. - Hemflyttning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– hos Snoilsky en simpel spelman, hvars visor lefde
på folkets läppar –, men tvangs att äkta en viss
Agolanti.
Dryg och bred,
En tjurhals ofvanför en gyllne ked,
Han skulle bryta denna bleka lilja,
Se’n far och mor först brutit hennes vilja.
Efter att de varit gifta några år, föll hon i
vanmakt, ansågs död och jordfästes. Hon vaknade
emellertid upp i kyrkan, där hennes lik var bisatt,
men då hon uppsökte sin make, afvisades hon som en
vålnad. Hon tog då sin tillflykt till Rondinelli
och gifte sig med honom. Anklagad för tvegifte, blef
hon dock frikänd. Eftersom den ursprungliga Ginevra
blifvit af kyrkan förklarad död, hade nämligen den
återuppståndna rätt att ingå nytt äktenskap.
Denna sägen har Snoilsky med lätt hand ombildat;
han låter hennes vanmakt inträda omedelbart efter
brölloppet med den förhatlige Agolanti, och han ger
på ett lika fyndigt som vackert sätt åt sägnen en
symbolisk vändning, då han lämpar den på hela Italien
såsom häfdens slumrande prinsessa, hvilken till sist
uppstår från sin bår och förnyar en gammal ättesaga.
Ginevra, af förtryck i grafven bäddad,
Ginevra, ur sin graf af kärlek räddad.
"*"
I maj 1887 företog Snoilsky tillsammans med
Adolf Stern ett besök i Weimar till det tyska
Goethesällskapets årsstämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
