Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Åren 1885-1890. - Besök i hemlandet och Finland. - De sista åren i Dresden. - Diktningen under dessa år. - Uttalanden i skilda ämnen. - Hemflyttning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vi anlände» – berättar Stern – »en dag tidigare,
än stämman öppnades, till staden vid Ilm. Med
lifligt, nästan passioneradt intresse uppsökte
skalden de minnesvärda platser, som voro honom
väl bekanta från hans kännedom om klassisk tysk
diktning och om Goethes, Schillers och Herders
lefnadshistoria, men som han först nu fick skåda. Jag
var hans förare. Bland alla de bevarade minnena
från svunna dagar gjorde Goethes »Gartenhaus»
i parken det djupaste intrycket på honom, och
redan under tillbakagången genom Stern och till
Residensslottet vaknade i hans inre de verser, i
hvilka han firade Goethes genius’ allestädes närvaro
och oförgänglighet:
Barn af stunden, här vi vandra
Lika släktet, som försvann;
Oss det gäller som de andra:
Vi äro skuggor.
Den som lefver här – det är han.
Förstärkt blef intrycket genom deltagandet i den
minnesvärda generalförsamlingen 21 maj detta år,
då Erich Schmidt lämnade redogörelse för sitt fynd
af »Urfaust», och genom de färder, som vi gemensamt
företogo till Trefurt och Belvedere, vid hvilka många
bilder ur Weimars gyllene tid åter uppstodo, och jag
med öfverraskning iakttog, huru lefvande människor
och förhållanden från denna tid dvaldes i hans
fantasi. Snoilsky läste och lefde sig allt djupare
in i Goethes dikter; omarbetningen och fullkomnandet
af hans tolkningar af balladerna sysselsatte honom
allvarligt, och den svenska återklangen af Goethes
visor vaknade väl redan då i hans inre.»
Snoilskys egenskap af Goethe-öfversättare
skänkte honom en viss medborgarerätt i det tyska
samhället. Redan 1884 hade han skrifvit till
Seligmann, då han begärde ett par exemplar af sin
Goethe-öfversättning: »Det är endast genom att uppvisa
denna, som jag hos en eller annan tysk kan dokumentera
mig som en ’literary man’.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
