- Project Runeberg -  Carl Snoilsky. Hans lefnad och skaldskap /
440

(1905) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Snoilskys hemkomst. De sista åren: 1890-1903. - Snoilskys personlighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ännu för tio år sedan kunde tro – det är unionen
och Sverige som dessa vettvillingar önska komma åt,
drifna af ett öfvermod, en själfförblindelse som
gränsar till galenskap, då man tänker på Norges
materiella resurser.»

I samband härmed låter Snoilsky undfalla sig några
ord om »de tillfälliga applåder, som kontinentens
fin de siécle-publik ägnat Ibsens osunda dramer».

Det är en liknande misströstan, som flerestädes kommer
till synes i hans direktörstal i Akademien, i december
1893, då han talar om »den vind, som blåser kulen i
seklets afton»; men han knyter sin förhoppning till
den sårade fosterlandskänslans uppvaknande gentemot
föregående tiders ljumhet och likgiltighet.

De ofvan anförda orden om Ibsen voro alster af en
tillfällig misstämning mot den politik, som Ibsens
landsmän drefvo, och som framkallade Snoilskys ohöljda
vrede. Då emellertid den gamle vännen från 1864-65
årens Romatid gästade Stockholm, i april 1898, var
det Snoilsky som både i bunden och obunden form
å Stockholms vägnar bragte Norges store skald en
hyllning för de skatter han skänkt hela den bildade
världen. Och i den lilla dikten från 1896 till Grieg
anslår han den känsla af samhörighet som bort besjäla
halföns båda folk:

Så vid Norroena toner skilda sinnen
Ett eko höra som af barndomsminnen:
Hvar är du, broder?
Och hvar går vägen hemåt till vår moder?

Emellertid såg han mörkt på de unionella förhållandena,
och hans brefväxling företer talrika bittra uttalanden
utom de redan anförda. Han litade lika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:19:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/warsnoil/0460.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free