Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Snoilskys hemkomst. De sista åren: 1890-1903. - Snoilskys personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Poesins urna synes vara något tapprunnen» – hade
han på nyåret 1896 skrifvit till Palmén – »och af
princip gör jag inga ansträngningar att framtvinga
bottensatsen, när det ej längre vill strömma af
sig själf.»
Och en månad senare heter det i bref till Estlander.
»Kunde jag fått sända dig någon hälsning från den
luftiga personlighet, som i gammal styl kallades
Musa – men ekot af hennes röst försvinner i fjärran,
det hjälper ej att jag sträcker ut armarne.»
För att ej alldeles glömma bort »det rent
handtverksmässiga af konsten» sysslade han med
öfversättningar.
En sådan var redan fullbordad sommaren 1895; det
var För kronan, en tolkning af François Coppées
drama »Pour la couronne». Äfven några äldre engelska
dikter samt enstaka poem af Sully Prudhomme (1901)
voro föremål för hans tolkningskonst. Men hälst vände
han sig till sin älskade Goethe.
Han tillökade nu samlingen af de Goetheska balladerna
med »Råttfångaren» och »Den första Valpurgisnatten»
samt utgaf en »öfversedd och tillökad» upplaga
af Balladerna 1900. Därtill kom 1901 en samling af
Goethes »Visor och dikter», af hvilka flertalet under
de närmast föregående åren offentliggjorts i Post-
och Inrikes Tidningar.
De äro utförda med all den kärlek, som Snoilsky hyste
för sin mästare, om än stundom uttryckssättet i den
svenska återgifningen så till sägandes blir mera
»litterärt» än det naiva språket i originalet[1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
