Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 15. Diverse lövträd och lövbuskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPECIELL DEL.
och ofta bildande täta plantuppslag i dungar av andra trädslag, som ligga spridda
på öppna, odlade slätter. Ej sällan ser man rönnar uppväxa i grenklykor eller
rothål på äldre träd. Dylika rönnar kallas »flogrönnar». För frost och vindar
är rönnen särdeles härdig och har stor anpassningsförmåga med hänsyn till
jordmånen. Dock vill hon gärna hava rätt god tillgång pä fuktighet. A mycket
grunda jordmåner äger hon stor förmåga att med rötterna treva sig fram till
ställen, där sådan står till buds. På grund härav ser man henne ofta växa upp
på sprickfyllda stenblock och berghällar. Mest förekommer hon enstaka eller i
smärre dungar, sällan bildande egentliga bestånd. Hon har stor förmåga att
utslå skott från såväl stubbar som rötter. Växtformen är i ungdomen normalt
rak och tämligen grenfattig, men då rönnarna vanligen äro starkt utsatta för
att avbitas av beteskreatur och däggdjursvilt, finner man mera sällan äldre träd
med god stamform. Hon kan nå en höjd av 14—15 meter, vanligen dock endast
10—12. Virket är finfibrigt, något glänsande; splinten ljust gråröd, kärnan
rödbrun. Det är ganska tungt (spec. vikt i lufttorrt tillstånd mellan o,57—o,7s) och
hårt, mycket svårkluvet, tämligen segt och elastiskt men med ringa varaktighet.
Brännvärdet är medelmåttigt. Det kan med stor fördel användas till
svarveri-och slöjdarbeten. Frukterna kunna insamlas till föda åt får, getter, svin och
höns samt utgöra en stor lockelse för många fågelarter förutom de ovan
omnämnda, t. ex. domherrar, sidensvansar m. fi. I exponerade lägen och å grunda
jordmåner kan rönnen fa en viss betydelse i skogligt hänseende såsom
föregångare till andra trädslag. Till alléträd är hon av mången högt skattad pä
grund av sin skönhet under blomningstiden och vid fruktmognaden. I närheten
av fruktträdgårdar bör hon dock ej planteras, emedan det pä rönnbären ofta
talrikt uppträdande rönnbärsmottet (Argyresthya conjugella) även sprider sig till
äpplen. Vill man uppdraga rönnplantor ur frön, kunna bären, som vanligen
innehålla 3 täml. smala och spetsiga hårdskaliga frön, utsås strax efter
fruktmognaden på hösten, och pläga groddplantorna då uppkomma påföljande vår.
Plantorna omskolas vanligen i 2:a året och utsättas såsom 3-åriga.
Ox lav na, av vilka trenne arter (Sorbus aria, S. scandica och hybrida)
förekomma såsom vildväxande sparsamt men äro allmänt planterade, gå ej så
långt norrut som rönnen och hava större fordringar på ståndorten, särskilt med
hänsyn till jordens kalkhalt. Liksom rönnen förmå de växa i starkt
vindexpo-nerade lägen och å grunda jordmåner. A fördelaktiga växtplatser kan
åtminstone S. scandica nå ganska betydande storlek. Alla arterna äro skattade
såsom solitärträd i parker eller såsom alléträd på grund av deras vackra bladverk
och blomsterskrud. Virket är av utmärkt beskaffenhet. Det är tungt (spec.
vikten i lufttorrt tillstånd omkr. o,7s), hårt, svårkluvet, tämligen elastiskt
och varaktigt samt har högt brännvärde. Splinten är ljust rödaktig, kärnan
brunröd. Det är eftersökt till svarveriarbeten, såsom träskruvar, kägelklot m. m.
dyl. Frukterna av 5. scandica, vilka utsås på hösten, uppgivas gro redan
påföljande vår,1 under det att de andra arternas frön pläga ligga över ett år i
jorden innan groningen sker. Fröna kunna befrias från sitt hölje på det sätt,
1 O. G. Petersen, Forstbotanik, sid. 358,
— 716 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
