- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
88

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framförde sin begäran, blef vänligt mottagen och satte
in sina hästar i stallet samt gick sedan till den säng,
man anvisade honom. »Ja tack», sade han, »jag
skall bara läsa min vanliga aftonbön», och så läste
han Fader vår. Men då han slutat och tittade sig
om efter sängen, såg han sig stå vid Immelens strand,
och hästarne stodo bundna högt uppe i toppen på
en stor gran. Se, trollen hade ämnat taga hämd på
honom, för det han nappat den sjuka kvinnan från
Ljummagubben, och hade ej mannen läst sitt Fader
vår, så hade han väl kommit än värre ut än han
nu gjorde.

Vid sjöns ena ända ligger en gård, som heter
Breanäs. Här hände det för omkring sextio år sedan,
att då husmodern om natten låg i barnsnöd, hördes
utanför buller och oväsen. Mannen ville ut, för att
se hvad det var; men de närvarande kvinnorna voro
kloka nog att hålla honom till baka. De tittade derpå
sjelfve ut, och sågo då en kärring sitta på en stor
grå häst. Hade hon nu fått lockat ut mannen, så
hade hon fått magt att komma in och byta barn med
hustrun. Nu blef der ingenting af med den saken,
och derför hördes en stund senare från den
närbelägna Prestön stor jemmer och rop öfver det
misslyckade försöket.

Prestön har sitt namn deraf, att folket under
snapphanetiden samlades der för att hålla gudstjenst.
Der finnes ännu lemningar efter en murad predikstol.

I Östra Sädeshult blef en gång en kvinna
bergtagen; man sökte efter henne både länge och
väl, men ingen kunde finna henne. Slutligen kom
man på den tanken, att hon kanske var bergtagen
af Bökebackagubben i Virestads socken, Kronobergs
län, för hon hade sitt hem nära småländska gränsen,
och så gaf man sig till att ringa efter henne med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free