Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I alla fall vill jag ej stå som en föraktlig snyltgäst i
hennes minne.”
Baronens knot oaktadt, reste Johan redan morgonen
derpå till Bullabo. ”Jag förlåter henne aldrig hennes
fatala middagsbjudning, säg henne i alla händelser detta;”
så lydde baronens afskedsord.
Det var en af dessa sköna, milda höstdagar, genom
hvilka den bortflyende sommaren stundom sänder oss sin
afskedshälsning; den skiftande löfskogen speglade sig i den
blanka Ringsjön; solen.lyste och fåglarna sjöngo så ifrigt,
som om det gällt att skaffa sig respengar i ill den snart
förestående resan åt södern.
Olof hade genast efter middagen rott Ebba ut till en
liten närbelägen skogsbevuxen ö, bebodd endast af en
gammal fiskare och hans gumma; Ebba älskade att tillbringa
en del af dagarna på ön, ute i det fria, när vädret var
vackert eller, då detta blef henne för svalt, inne hos de
gamle, för att lyssna till sagan om deras enkla lif, deras
fröjder och sorger samt deras förnöjsamhet och
undergif-venhet i allt. ”Det går som Gud vill, och ej en bit
annorlunda,” så lydde deras lefhads vishet.
Ebbas onaturliga uppsluppenhet och bitande skämt
hade nu lemnat rum för en djup nedslagenhet, men fru
Humbla betraktade detta som ett steg till förbättring. Hon
visste, att Ebba ej skulle med qvinnligt pjunk nära och1
syssla om en smärta, som så djupt kränkt hennes stolta
själ, utan söka befria sig derifrån genom någon nyttig
verksamhet, men hon lät henne hafva tid; hon hoppades
allt af denna och Ebbas kärnfriska natur; men för Olof
var hon deremot ej utan bekymmer. Hans tillgifvenhet
för Ebba tycktes hafva antagit en form, som kunde blifva
menlig för hans lugn; ty fru Humbla insåg, att hvad
medel Ebba än tillgrep för att trösta sig, giftermål blefve
det dock icke; hon kunde e^j byta känslor, som hon
skiftade kläder, och var för finkänslig att gifta sig utan
kärlek. Assarsson hade, ett par veckor efter Orillon? förmenta
död, föreslagit henne att antaga en ung, rik fabrikörs
fri-areanbud, ”för att visa ver Iden, att hon ej sörjde öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
