Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Förskjutningsteoriens huvudinnehåll - 2. Förskjutningsteoriens förhållande till kontraktions-, landbrygge- och permanensteorierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nedsänkning, som i de centrala delarna uppgår till minst 250 m,
men mot områdets kanter småningom blir allt mindre,
och för den »stora» nedisningen får man antaga ännu högre
värden. Samma förhållande har De Geer även påvisat för
Nordamerikas nedisningsområde. Rudzki[1] har visat, att
man härav under antagande av isostasi kan beräkna
rimliga värden för landisens tjocklek, nämligen 930 m
för Skandinavien och 1670 m för Nordamerika, varest
sänkningen uppgick till 500 m. Då den underliggande
magman icke är lättflytande såsom vatten, utan ytterst
trögflytande, försenas alla sådana isostasiska
utjämningsrörelser starkt. Strandlinjerna ha till största delen bildats
efter isens avsmältning, men före höjningen, och såsom
avvägningar visa, höjes Skandinavien ännu i dag ungefär
1 m på 100 år. Även sedimentära avlagringar förorsaka
en sänkning av skalet, såsom Osmond Fisher först torde
ha visat. Varje pålagring ovanpå en kontinentskiva
leder till en visserligen något försenad sänkning av skivan,
så att den nya ytan med tiden kommer att ligga i ungefär
samma höjd som den gamla. På detta sätt kunna flera
kilometer mäktiga avlagringar uppkomma, vilka dock
samtliga äro avsatta på grunt vatten.
Sin fysikaliska motivering fick denna från Pratt
härrörande lära om isostasi — ordet användes i denna betydelse
första gången av Dutton 1892 — genom tyngdmätningarna.
Redan 1855 hade Pratt[2] konstaterat, att Himalaja icke
utövar den väntade attraktionen på lodet, och häremot
svarade det senare allmänt bekräftade förhållandet, att
tyngdkraften vid stora berg icke i sådan grad som man väntat
avviker från sitt vanliga värde, vadan alltså bergsmassiven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
