Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Bevis för förskjutningsteoriens riktighet - 4. Geologiska argument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sänkningsområde, varest arida eller semiarida förhållanden rådde och
vilket betäcktes av stenöknar och sandslätter.»
De vid den afrikanska kontinentens norra kant liggande
Atlasbergen, vilkas huvudsakliga hopveckning faller inom
oligocen, ehuru den började under krittiden, sakna
fortsättning på amerikanska sidan.[1] Detta överensstämmer
med vårt på rekonstruktionskartorna framställda
antagande, att den atlantiska klyftan i denna del varit öppen en
längre tid. Det förefaller visserligen sannolikt, att
klyftan även här en gång i tiden varit alldeles sluten, men
troligen har den öppnat sig redan före stenkolstiden. Även
det stora djupet i västra delen av norra Atlanten synes
ange, att havsbottnen här är något äldre. I samma
riktning pekar även motsatsen mellan den spanska halvön
och den mittemot liggande amerikanska kusten.[2]
Azorerna, Kanarieöarna och Kap Verde-öarna böra uppfattas
såsom brottstycken från kontinentkanten, jämförbara med
stycken av kalvis framför ett flytande isberg. Även Gagel[3]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
