- Project Runeberg -  Kontinenternas och oceanernas uppkomst /
61

(1926) [MARC] Author: Alfred Wegener Translator: Walter Wråk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Bevis för förskjutningsteoriens riktighet - 4. Geologiska argument

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slutar också ett karboniskt veckningsberg, som i likhet
med det europeiska är sammanveckat mot norr och bildar
en riaskust, utanför vilken bergskedjan torde fortsätta över
shelfen, d. v. s. New Foundlandsbanken. Riktningen, som
eljest är nordöstlig, går strax innan bergskedjan avbrytes
över till rent östlig. Även tidigare har man antagit, att
det här är fråga om ett enda stort veckningssystem, E.
Suess’ »transatlantiska Altaider». Här betyder
förskjutningsteorien en stor förenkling, emedan styckena vid
rekonstruktionen bringas att beröra varandra, under det att man
hittills måst förutsätta ett sjunket mellanstycke av större
längd än de ändstycken vi känna, ett förhållande som redan
Penck funnit betänkligt. På förbindelselinjen mellan
avbrottsställena ligga några enstaka upphöjningar i
havsbottnen, vilka man hittills betraktat som toppar av den
sjunkna bergskedjan. Enligt vår åsikt äro de brottstycken
från kanten av de isärglidande flaken, vilkas frigörande
inom sådana tektoniska störningszoner är lätt att förstå.

I Europa följa ytterligare omedelbart i norr veck av en
ännu äldre, mellan silur och devon uppveckad
bergssträckning, som genomlöper Norge och norra England och av
Suess blivit kallad den kaledoniska bergskedjan. Frågan
om en eventuell fortsättning på denna bergskedjeveckning
i »Kanadas kaledonider» (Termier), d. v. s. de redan
kaledoniskt veckade kanadiska Appalachierna, har
upptagits av Andrée[1] och Tilmann.[2] Överensstämmelsen minskas
ej därigenom, att dessa kaledoniska veck i Amerika blivit
veckade ännu en gång under den redan omtalade
armorikanska veckningsprocessen; på andra sidan Atlanten


[1] K. Andrée, Verschiedene Beiträge zur Geologie Kanadas. Schriften
d. Ges. z. Beförderung d. ges. Naturwiss. z. Marburg, 13, 7, s. 437.
Marburg 1914.
[2] N. Tilmann, Die Struktur und tektonische Stellung der
kanadischen Appalachen. Sitzber. d. naturwiss. Abt. d. Niederrhein. Ges.
f. Natur- u. Heilk. in Bonn. 1916.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 9 13:52:32 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wegener/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free