Kontinenternas och oceanernas uppkomst / 124 (1926) Author: Alfred Wegener Translator: Walter Wråk Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Jordklotets beskaffenhet och de processer som förändra dess yttre - 8. Jordklotets plasticitet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

η	>	109	om det trögflytande skiktet är	100	km	mäktigt
η	>	1011	»	120	»	»
η	>=	1014 till 1014	»	600	»	»
η	>=	1016	»	avsevärt mäktigare.

Enligt en annan metod, nämligen med användning av
teorien för polsvängningarna, lyckades Schweydar komma
ett betydligt steg längre. Han beräknade hur polerna skulle
röra sig, om jordens seghetskoefficient η hade värdena
2 x 10¹¹, 2 x 10¹⁴, 2 x 10¹⁶ och 2 X 10¹⁸. Det visade sig då
att vid ringa seghet eller stor fluiditet endast en period på
omkring åttio år skulle uppträda i polrörelsen, men vid stor
seghet en kort period av 370 till 470 dygn, d. v. s. av samma
karaktär som den verkligen iakttagna perioden av 4380 dygn.
Men det gränsvärde för fluiditeten, vid vilket övergång sker
från den ena perioden till den andra, beror av inom vilket
skiktområde denna fluiditet förekommer. Under
antagande att fluiditet förefinnes endast i skiktet mellan 150 och
600 kilometers djup, medan ytskorpan och kärnan äro
fullständigt fria från fluiditet, samt under vissa andra
förenklande antaganden fann Schweydar att den korta
perioden uppträder redan mellan η=2 X 10¹¹ och η=2 X 10¹⁴.
Om däremot hela jorden betraktas som trögflytande,
uppträder den först vid η = 10¹⁸, Stödjande sig även på andra
argument kom Schweydar till slutsatsen att under
kontinentskivorna sannolikt finnes ett omkring 600 km mäktigt
skikt med märkbar fluiditet, men att även här fluiditeten
enligt vanliga begrepp är ytterst liten, i det att
seghetskoefficienten bör uppskattas till 10¹³ eller 10¹⁴. Såsom
medelseghet för hela jorden bör sättas ungefär 10¹⁹.

Teoretiskt borde seghetskoefficienten kunna härledas
även ur dämpningen hos jordbävningsvågorna. För
absoluta bestämningar torde dock hittills gjorda
dämpningsiakttagelser vara för litet noggranna. Ett relativt resultat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>