Kontinenternas och oceanernas uppkomst / 148 (1926) Author: Alfred Wegener Translator: Walter Wråk Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Jordklotets beskaffenhet och de processer som förändra dess yttre - 10. Sialsfären

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

148
Australien utgjorde ekvivalenten till detta öppnande av
Stilla havet. Den yngre nordliga strykningsriktningen i
Afrika skulle passa väl ihop med de pacifiska öradernas
riktning, d. v. s. skära denna riktning i 90” vinkel.

Fig. 28. Hypsometriska kurvor för jorden. ... för framtiden,–– för nutiden, —-— för äldre tider, —— — — för urtillståndet, tilllika jordskorpans medelnivå.

Dessa sammanskjutningar av sialsfären måste helt
naturligt haft till följd en förtjockning och därjämte en
uppdrivning i höjden, och samtidigt måste djuphavsbäckenens
rymd ha ökats. Översvämningarna av kontinentskivorna
måste därför — oavsett att de växlade plats — i det hela
taget ha minskats allt mera,
ju äldre jorden blev.
Denna regel är allmänt erkänd.
Den framträder även
mycket tydligt vid betraktande
av våra
rekonstruktionskartor å sidorna 14 och 15.
Att märka är att
sialskalets utvecklingsprocess
måstle bliva ensidig, även
Om krafterna ha växlat. Ty
dragande krafter kunna
icke åter utsläta vecken i en
kontinentskiva, på sin höjd riva sönder dem. Ehuru
växling råder mellan sammantryckande och isärdragande
krafter; är det ej möjligt att dessa krafters verkningar
upphäva varandra, utan resultatet blir en ensidigt
fortskridande verkan, d. v. s. sammanskjutning och sönderdelning.
Ju äldre jorden blir, desto mindre blir sialtäckets yta;
det blir tjockare, men på samma gång allt mera
sönderstyckat. Fig. 28 återger de hypsometriska kurvor, som
enligt vad vi nyss anfört kunna antagas gälla för äldre tider,
för nutiden och för framtiden. Jordskorpans nutida
mrdelnivå anger tillika den ännu ej uppdelade sialsfärens
ursprungliga yta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>