Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Jordklotets beskaffenhet och de processer som förändra dess yttre - 11. Veckning och isärsprickning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och särskilt på grund av kustlinjernas förlopp å ömse sidor
om Röda havet synes denna förklaring nära liggande.
Kustlinjernas parallellitet störes av detta utskjutande parti,
men skäres det bort, så passar det mittemot liggande
hörnet av Arabien precis in i utskärningen. Det har redan
nämnts att det här tydligen är fråga om sialmassor från
undre sidan av det abessiniska berglandet, vilka utbrett
sig ensidigt åt nordost och därvid dykt upp invid
kontinentskivans kant. Sprickan var kanske redan fylld med
sima, så att de uppstigande sialmassorna erhöllo en hätta
av detta material; och för övrigt kan ju inuti dessa
uppvällande sialmassor ha funnits stora simainneslutningar,
som utpressats efteråt såsom vid Island. Den stora
upplyftningen över djuphavsnivån förråder i alla händelser
närvaron av sialiska massor under lavatäcket.
Uppkomsten av dessa inom själva Östafrika såsom
maskor anordnade förkastningar bör förläggas till geologiskt
talat sen tid. På flera ställen genomskära förkastningarna
unga basaltiska lavor, på ett ställe även pliocena
sötvattensbildningar. I varje fall kunna de ej hava uppkommit före
tertiärtidens slut. Å andra sidan synas de hava funnits
redan i äldre kvartär tid, emedan nere i gravsänkorna
anträffats strandterrasser, som ange att vattnet förr stått
högre i de nu avloppslösa sjöarna. Att Tanganika existerat en
längre tid anger även dess tydligen marina s. k. reliktfauna,
som sedermera anpassat sig till sötvatten, Ofta
förekommande jordbävningar och livlig vulkanisk verksamhet i
förkastningszonen få väl anses tyda på att
isärbrytningsprocessen ännu i dag fortfarande pågår.
Beträffande den mekaniska tolkningen av dylika
förkastningsgravar ha vi intet nytt att anföra, utom det att dessa
sänkor kunna betraktas som ett förstadium till ett
fullständigt åtskiljande av kontinentskivans bägge delar. Här
möta vi antingen recenta, ännu ej avslutade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
