Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Guldskrinet i altarbordet.
u är hon ändtligen dod!»
dånade bantågen., när de brusade
ut ur den stora glastäckta hallen.
»Vi ha hvisslat henne ut ur
världen», pustade lokomotiven, stirrande
rakt framför sig med glödande ögon ut
i mörkret och insvepte de höga, nakna
husen i kolsvart rök.
►Vi bestå själringningen», fnittrade
telefonerna.
»Och vi liksången», gnolade
telegraftrådarna.
Men, de elektriska båglamporna
blinkade öfverlägset; de visste med sig,
att de gjort ett vackert arbete för att
skatta den nu aflidna ur världen och
att de voro själfskrifna vid begrafningen.
Under bokarnes breda kronor, där hvarje kvist bär
hundradetals bruna, blanka bladknoppar, liknande stora puppor, ur
hvilka ljusgröna fjärilar med veckiga, befransade vingar bryta
fram, leka och le hvita solfläckar »tag fatt» omkring glatta
trädstammar och öfver sippornas daggiga flockar sväfvar en
ungdomlig gestalt i färgrik, skiftande dräkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
