Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jungfruns. Vfil fir tiden nu annorlunda, och hvarken Knut —
baronessan har nu mig strftngeligen förbjudit kalla honom
jun-ker, emeden denna titel ej lftDgre ftr behaglig här i landet —
alltså hvarken Knut eller hans stränga moder skulle våga mig
inmura, ej heller är det en konung, som fångat min tanke, men
om han, som jag ej bör nämna, kom hit... O, hvarthän draga
onda makter mitt sinne! ttt–
Bodil sade mig vidare, att baronessan låtit borttaga det
förmenta skåpet från norra tornet samt öppna kammardörren
på det alla tjänarne skulle få se att inga benrangel fanns där
inne. Och så låt hon sätta bakvägg i skåpet samt bära det hit
in för att begagnas till förvaringsrum för mina kläder. Men den
lilla luckan, som var svårligen masketungen och på förrostade
gångjärn hade hängt, lät hon borttaga och en florsgardin i stället
ditsätta. Detta allt hade dock förorsakat ännu större spökrädsla
hos tjänarne, förty de menade, att Svarta frun illa upptagit slik
rummestering med hennes forna fängelse och att hon nattetid
återvände till norra tornet för att där inspektera sitt gamla
gemak.
Jag tröstade Bodil med den försäkran, att de, som i så
många Herrans år legat i grafven, sig föga bekymrade om de
rum eller möblemang, som de efter sig lämnat. En annan
sak var det med de dödas samband med deras lefvande familjer
och ättlingar, hvilka sådana gengångare pläga gifva dödsvarsel.
Jag skulle dock gärna sett att jag sluppit haft detta klädskåp
till kamrat dag och natt, men därom kunde jag ej tala med
baronessan utan att förråda att jag förtroligt språkat med min
kamin arpiga. –
Nu tränga Knut och hans moder allt starkare in på mig,
att jag skall utsätta dagen för bröllopet. Jag lefver i stor ångest,
och mina tankar flaxa ständigt likt fångna fåglar mot
burens galler, sökande utväg att friheten återvinna, dock ser jag ej
annan hjälp än att hemligen skrifva till moster Emerentia.
Det kunde ju vara, att hon fattade så stor ömkan med mig
när hon får kunskap om hvilken lösaktig sälle och drinkare det
är som står efter mitt gods och min person. Jag tror och vet,
att om grefve Erik visste mig i så svårt trångmål, skulle han roig
därur förlossa, om det så med våld ske måste.–
O ve, hvilken ny sorg har ej nu kommit öfver mig, arma
värnlösa! Min moders syster är af en hastig sjukdom bortryckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
