Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur lifvet och gref Erik ftr ute i kriget; ingen säger mig hvar.
Nu ftr min största önskan, att själf få läggas i grafven.
Knut larmade öfver det uppskof med bröllopet, som
sorgetiden efter min moster vållar; hans moder säger ingenting
opassande, men hon låter med stor flit arbeta på min hemgift, och
jag skall i stillhet vigas vid Knut, så snart den djupaste
sorgdräkten kan afläggas. Mina tankar äro stundom liksom vilse...
Baronessan säger, att jag skall vistas mera ute i luften.–
Någonting rysligt ht^fver jag under gårdagen upplefvat.
Herren allena vet hvad detta månde båda!
Knut var på den stora jakten hos gref ve Kurt, och då jag
från hans sällskap sålunda såg mig helt befriad, lydde jag villigt hans
moders uppmaning att i parken hennes knähund motionera och
låta honom tugga gräs för sin mages skull. Mitt sinne var tungt
och mitt hjärta var bedröfvadt intill döden; jag tyckte mig vara
vida mera olycklig än den inmurade jungfrun, ty hon hade
åtnjutit kärlekens ljufva salighet och därtill undansluppit ett
förhatligt giftermål. Grubblande på mitt olyckliga öde, går jag
sandgången fram emellan blomstersängarna, ledande knähunden vid
ett band, och styr kosan mot parken; då ser jag i sidogången
en högväxt dam skrida med sakta gång emellan taxusträden, som
där växa på båda sidor. Damen gick i motsatt riktning med
mig, och jag såg henne först bara på ryggen. Hon var klädd i
svart brokad, midjan var hårdt snörd och höfterna utpösande.
En hög veckad krage reste sig öfver hennes nacke och på
hufvu-det låg en svart spetsslöja, genom hvilken ett grått hår sågs
högt uppfäst. Som klockan knappt var åtta och vi hade augusti
månad, var det ännu högljus dag, och då jag ej annat
föreställde mig, än att det väl månde vara den yra fröken Elsa, som
kommit så utklädd på besök för att gyckla med mig, ropade jag
hennes namn och sprang efter henne för att få henne med mig.ut i
parken, emedan jag knappt längre vågade vara allena med mina
mörka tankar. Men damen hvarken vändo på hufvudet eller
stannade, och då detta väckte min undran och harm, gaf jag
mig till att springa för att taga henne fatt, i min ifver ej stort
aktande att jag gifvit moppen lös och att han satt och tjöt med
nosen i vädret.
’Elsaf ropade jag ännu en gång, och med ögonen på
damen såg jag ej hvar jag mig befann,’ utan rände med utsträckt
arm mot det ståltrådsgaller, som inhäguar en stor rundel med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
