Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vacker och glad var han, men utan hjärta; dock kom
öknamnet kanske också dftraf, att han, när han var som värst
öf-verdådig, alltid sjöng: ’De sju klosterna hafver jag röfvat’. Om
hans tvillingssyster talade man ej mycket; hon sysslade stilla i huset
och man trodde, att hon och Knut Eriksson höllo hvarandra k9ra.
Så hände det en natt att, då Erik och hans son skulle
•draga upp sina öfverfyllda nät, föll fadern öfver bord, och med
ropet: ’Herr Peder, hans finger!’ gick till botten med ens, utan
att sonen såg en skymt af honom mera.
Dedekind förnam, hur glädjen tog honom vid budskapet om
Eriks död; nu kände ingen mer än han själf hemligheten med
«katten; nu kunde han} han allena, fröjda blick och sinne med
•dess betraktande —.
Men i samma stund kom bud, att sonen, herr Peder, rymt
från Upeala till Tyskland från bok, lärdom och stora skulder.
Då insåg fadern att han varit fångad af en demon, och att
skatten måste utlämnas, om ej både son och dotter skulle falia offer
för guldets förbannelse. Sig själf ålade han det straff, att hans
ögon och sinne ej mera skulle fröjdas af konstskatten, förr än
•den dag, han kunde utlämna densamma att säljas till förmån för
de fjorton fattige, hvilka han nu med all flit ville utvälja.
Och så förseglade han kistan med tre sigill med ingräfda
heliga tecken.
Men nu var det först utt tänka på sonen. Dedekind
lämnade huset och kistan i sin dotters vård, fick präst i sitt ställe
for till Upsala, för att med allt, som han af sin egen välfångna
¿gendom kunnat Tända i pengar, betala herr Peders skulder, så
att denne kunde återvända till Sverige. Resan tog lång tid — »
»Ingenting drefs med ånga den tiden. — Pass på, rorkarl,
vinden friskar upp!»
Medan Dedekind var borta, hade Knut Eriksson, den unge
fiskaren, flitigare än eljest besökt sitt barndomshem, och snart
var det kändt i socknen, att Maria och han blott väntade på
hennes fars återkomst för att bli ett äkta par.
Då bröt den gamla misstanken ut, att Erik icke allenast
varit med om att taga bort penningekistan utan äfven lärt sig af
•den gamle skeppsbrutne herr Peder, att genom magi draga
till sig hafvets fiskar, samt att Knut ärft konsten. —
Prästens enda dotter och sonen af hans forne dräng! —
Nej, här var brott och trolldom med i spelet! Genom ett sådant
JVigtirSm, Från Herresäten och Bondgårdar, !•>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
