Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
giftermål ville kanske också Dedekind sopa igen sista spåret efter
penningerofvet, men det skulle nog socknens främste män, särskildt
fogden, livars son friade till Maria, förhindra.
Som vanligt hade Knut en morgon hemvändt från fisket
med rikt byte, då fogden, följd af socknens främste bönder,
hvilka alla idkade fiske, infunnit sig på stranden. *
»Du är skäligen misstänkt för att bruka vidskepliga ocb
olofliga medel vid ditt yrke, Knut Eriksson», talade fogden.
»Henrik båtbyggare, som står här och som byggde båten till far
din, har på hans begäran inredt en liten hemlig gömma invid
masten; vi vilja undersöka den nu.»
Knut log sorglöst. »I hållen mig visst misstänkt för att
ha tagit död mans ben ur vigd mull, emedan jag år en sä
lycklig fiskare?» Han röjde undan en del af fångsten;
båtbyggaren stod bredvid honom, böjde sig så ned, tryckte på ett
spikhufvud, något större än de öfrige, en klaff sprang upp, och
inför den häpne fiskarens ögon drogs där fram en halft förrostad
järnhandske och ur denne ett smalt ben.
»Vi anade att han är en grafplundrare, och som sådan skall
han straffas!» sade alla de närvarande, som nu tycktes ha glömt,
att Knut ärft sin fars båt. Själf ville sonen ej fria sig genom
att anklaga sin, genom en ond bråddöd omkomne, fader, som
alltid arbetat så hårdt för sin son.
Saken fördes genast fram för pastorn. Denne var en
lärd, upplyst man; han trodde ej på makten af de dödas benr
men han ville med ett slag göra slut på slik rå vidskepelse, och
så blef det beslutadt, att Knut Eriksson Segelin nästa söndag
skulle sitta på skamstenen vid kyrkdörren. * *
Klockorna ringde till högmässa, sockenfolket stimmade på
kyrkogården invid den nu så fasta muren, och på skamstenen
satt den unge fiskaren lugn och stilla, men blek som en död.
Folkets hjärta rördes af denna syn och dess vrede vände
sig mot den frånvarande prästen, som gjort Erik Segelin till sin
medbrottsling och därtill kanske själf gifvit Knut lof att taga
benet ur den vigda mullen. Ingen, vare sig man eller kvinna,
ville gå fram förbi den olycklige ynglingen. Kanske han nu
blott led straff för andras brott?
* Gotlands bönder ha ända in i nyare tider varit mycket begifna på fiske.
•* Sägnen talar uttryckligen om, att fiskaren satt på skamstenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
