Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I lä af en bland de yttre klitterna sutto några af öns
kvinnliga badgäster, tyst blickande ut öfver stranden, från hvilken nu
och då en afskedsviftning från den bortdragande stormen strök
fram med en kraftig doft af frisk hafstång och sälta. Små
hvirf-velvindor, som tycktes ha slumrat emellan klitterna, foro upp och
utvecklade damernas ljusa hattslöjor till viftande vimplar, och,
liksom till skydd för främlingarnes lätta, fladdrande
sommardräkter, satt nedanför gruppen en bred fanökvinna med ansigtet
obe-täckt och de bara fotterna nedbäddade i den ljumma, el fen
bensgula sanden.
>Låt marhalmen gro i fred, lilla fröken!» sade hon på det
tvärhuggna bygdemål, som talades af allmogen på Jyllands
vest-kust. »Marhalmen är vårt värn mot flygsanden, och för hvarje
planta däraf ni planterar, får ni en liten synd förlåten», tilläde
hon med ett godlynt småleende, i det hon tog grästofsen ur
främlingens hand, satte den åter ned i sanden och tillklappade denna
omsorgsfullt.
»Vester-vov-vov lägger sig till ro nu», återtog fanökvinnan,
sättande handen öfver ögonen till skydd mot de snedt
framskjutande solstrålar, som i tusende gnistor brötos och splittrades mot
någon liten vattensamling och mot sanden. »Jag tänkte nästan,
att vov-vov skulle skällt högre i dag, än den gjorde. Den kan
vara arg; jag har på Jyllands vestkust, mina förfäders hembygd,
sett, hur böljorna brutit in i strandbyn och tagit med sig både
hus och bohag för stackars människor. I min släkt har hafvet
sin egen minnesbok — och en minnessten med. Ja, om denna
kan jag ju nu förtälja sagan.»
* *
♦
»Det var i gamla dagar, då adelsmannen rådde öfver sina
underlydandes lif, gods och välfärd. I strandbyn bodde en fiskare,
som hade en vacker dotter, i tukt och ära trolofvad med en ung
sjöman. Men jubker Holger från herrgården hade sett henne
och för den unge herren var en fattig flickas lycka och själafrid
inte så mycket värd som den ringaste hunden i hans jaktkoppel.
Han sträfvade länge efter att få råka Bodil, men hon gled undan
som en ål eller dök ned och gömde sig som en vipunge, så snart
hon märkte hans närvaro. Och hon kunde liksom känna på sig,
då den syndfulle junkern nalkades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
