Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heter, som han meddelat sin hustru, eller hade Helena själf fattat
passion för en man, yngre än hon själf? Det var i synnerhet
denna senare fråga, hvilken åter och åter kom igen som en
envis påminnelse om, att han själf var sju år yngre än
Klara.
Efter fem dagars frånvaro återvände de två damerna till
fiskeläget. Vädret hade klarnat upp under en tämligen stark
blåst; Halverson väntade, att den skulle öfvergå till storm och
beslöt att ej segla ut med fiskegarnen den eftermiddagen.
»Nu är hon här igen; hon kom just som jag stod vid
grinden och talade vid mor Silla. Hon — frun jag menar — flaxade
omkring och snärjde i alla vrår med ögonen och var så söt och
slät, fast den hon sökte ej var i flocken, som välkomnade henne
och de andra.» Helena talade i dämpad ton, fast mannen och
hon voro ensamma, där de sutto nedanför huset och redde ut
fiskenäten.
»Han ligger inne på soffan och läser,» svarade Halverson.
»Inte vet han väl, att hon är kommen, för då hade han, för
skam skull, hälsat på henne genast; men eljes tror jag, att han
börjar bli flott igen från det där skäret.»
»Underligt också att han, UDge, rike, granne karlen,
kunnat nappa på sådant bete!»
»Det skall du icke säga, Helena. Hon har en hin hales
makt i sina ögon och i groparne kring munnen sen, och där är
något djäkla trolskt i talet också, utom när hon blir arg, för då
hör man, att hon är en ovädersfågel, en med både näbb och
hvassa klor.»
»Du har nog riktigt slagit dig på att utransaka de där fina
damerna, Sven. Sådana där lättflygande fåglar kunna visst fånga
karlar lika kvickt, som måsen snappar en torsk i vågbrynet.»
Helena tycktes vara retad.
Hennes man log sitt lugna smålöje, men där kom allvar i
tonen, då han svarade henne.
»Det är sant, vi äro ena torskar i det fallet, ty vi veta, att
sådana där kvinnor hugga blodiga sår, men ändå locka de oss i
garnet. Nå ja, det år på samma sätt med er, vet jag, när ni
träffa på en sådan karlfågel. Ju flera af er han förut fångat’
ju mera benSgna flro ni att låta honom få klorna i er. Du vet
ju sjfilf. hur nära du var att gifta dig med den där ut halaren
Tångström, fast du visste, hurudan karl han var.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
