Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hennes man hade visserligen ingen aning om, att Klaras
badresa var ett förberedande steg till skilsmAssa, och hon kunde
ännu, utan allt uppseende, återvända till deras gemensamma hem.
Men hon ryste , fört det. lif, som där väntade henne tillsammans
med den förtroendefulle maken, fastän bon ej för sig själf ville
medgifva, att hennes kärleksförbindelse med Steinerz var ett
äktenskapsbrott.
Där hon nu halflåg i gräset vid hans sida, medan hafvets
vågor med dån bröto mot bergväggen och stormen strök förbi
deras lugna, ljumma vrå emellan klipporna och med brus böjde
grenar och träd, hördé hon blott störmen i sin själ, lyssnade
hon blott på det heta vågsvallet af sitt blod, som kom henne
att känna ett slags vansinnig ånger öfver att ej ha gått så långt
hon kunnat.
Hårdare och hårdare slöto sig hennes fina, smidiga fingrar
kring hans; blicken blef nästan vild och stämman osäker; hon
drefs nu af ett otygladt begär att höra, hvad Halverson, denne
hafvets kraftige, solbrynte son egentligen kände för henne, dei>
bedårande kvinnan, världsdamen; hon hade länge känt, att fiskarea
utöfvade ett slags inflytande på Steinerz.
»Ilar ni kanske själf varit i hafsfruns närhet?» frågade hon
Halverson och formligen insvepte honom i den magiska lågan
från sina ögon.
»Ah ja, — jag som andra. Men det var innan jag
blef gift.»
Klara kände detta nya hugg, men det dref henne blott
längre fram i den strid, hon på ett så besinningslöst sätt kämpade
för att behålla sitt rof.
»Sedan har det kanske varit skogsfrun här uppe som lockat»,
sade hon med en obeskrifligt gäckande min, i hvilken Halversoi»
trodde sig se ett hån, riktadt mot honom. Han visste med sigr
att han stundtals stått under denna kvinnas trolska makt.
»Skogsfrun!» utbrast han häftigt. »Ja henne har jag träffat
på senare tider, och om frun vill, kan jag noga beskrifva henne.»
»Gör det; Hon är ju så vacker?»
»Vacker som synden», svarade Halverson allvarligt, »och.
hon har bringat många i fördärfvet.»
»Hur ser hon ut då?» Klara flyttade sig niirmare intill
den unge mannen, han kände hur hennes arm smög sig under
hans i skydd af den store ressjalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
