Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vänta; men Lavard höll sig borta därifrån och skötte sin
egendom.
Då hände det sig pä den femte váren efter det stenbilden
blifvit uppställd på kyrkogården, att junker Skarpes dotter, som,
under kriget blifvit enka, återkom till fädernehemmet.
Hej, hvad där nu skulle festas! Spelmän efterskickades
gäster bjödos, vin tappades i silfverkannor, och taffelbord bonades.
Lustigt skulle där lefvas i tre dagar och tre nätter; ingen tänkte
på att det var just i den tysta, heliga dymmelveckan.
»Lavard, bonden, skall med!» ropade systern. Och bud
sändes så efter honom, att han skulle lämna sin plog, for att
rida till barndomshemmet och välkomna sin syster.
Lavard hade ej sett systern sedan den dag, då fadern sände
honom från hemmet; men hans hjärta längtade efter henne, och
han efterkom kallelsen från brodern.
»Nu skola vi sätta lif i bonden!» sade syskonen. Och så
började festen, som skulle räcka minst tre dagar och tre nätter.
Där var gnistrande vin, där var muntra, unga kvinnor, där
lektes med ord och där tråddes dans. Lavards sinnen upptändes,
och det heta blodet, föräldraarfvet, brusade. Han var med i allt
utom vid taffelborden och tärningspelen, för dein ryste han och
mindes sin moders dödsbädd, men blott tills spelmännen stämde
upp en ny dans, och ingen enda gång rann det honom i sinnet,
att det var den heliga natten efter skärtorsdag.
På en gång blef där dock tyst i riddarsalen. Det var, som
om en ande gått därigenom, och så hördes tolfslaget tydligt från
kyrkans torn, och klockan på borgen föll med in i den
högtidliga kluugen.
Mången röd kind bleknade därvid, dock icke de kinder
som glödde under de rödbruna lockarna på junker Skarpes
dotter.
Högt lyfte hon en gyllene bägare och ropade: »En skål föl
den modigaste! Han träde fram, och jag kredensar drycken åt
honom, sedan han aflagt sitt löfte om nya stordåd i nöjets
tjänst!»
Alla de unge männen stormade fram för att täfla om gunsts
beviset, och den yngste brodern var med i den vilda flocken.
»Halt! Jag vet ett bättre sätt att pröfva hvem som är den
modigaste bland våra gäster!» ropade Ale. »Nu är alla gastars
och spökens fritimme; hvem hämtar oss hit stenbilden från kyrko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
