Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fläta pisksnärtar, det var Tostes utläggningar om Sverges
lag. Några tagelstrån kring hvarje finger, och så byta om, sno,
vrida, vända, tills det blef en hård sträng, som kunde slå till
blods där den träffade.
Men så det mjuka ullgarnet och de smala, glatta
strump-stickorna! Nils smålog; baus inre människa drog sig tillbaka
in i något underligt, som kändes likt en gångstig emellan täta
buskar, bakom hviika hans själ förstulet kikade fram mot något
ljuft obekant.
Det var roligt att handtera strumpstickorna. Det var en
ring af fyra flickor och en speleman, maskorna voro flicktankar,
ständigt nya, men ibland tappade de dem eller rent af gledo
bort från hela raden; det gällde om att hålla fast på flickringen.
Han lät ullgarnsnystat glida öfver sioa kinder. Nej, det var ej
så lent som den kind, hvilken rört vid hans, då Kerstin
Torstens-dotter hållit hans händer, för att lära honom sköta
strumpstickorna. Och händerna hennes så underligt svala de kändes,
och dock var där liksom en ström af eld i dem.
Pigorna hade stundom hjälpt honom med arbetet, dragit
och slitit i hans händer och fingrar och tyckt, att de voro fina
att ta i. Det var ej obehagligt; det var som att älta ljum, fet
lera och forma råsten nere vid lergrafven, men där var något
orent vid det, och han önskade, att någon ville lära honom en
psalm, för att få bort detta.–
Eller om han finge gå, gå långt, långt och låta vinden
blåsa tvärs igenom kroppen och låta fiolen tala med bäcken,
med skogen och lärkan, som flög hvart hon ville! —
Där hade varit kamp och brytning i den blinde ynglingens
själ hela detta år, och på somliga punkter hade han fått klarhet.
Han visste nu, att den lag, han känt i sitt samvete och
genom katekesen, ej var den, som Toste brydde sig om. Toste
idkade processmakeri både för sig själf och andra, och då han
för sina bekanta tolkade skilda lagparagrafer, såg Nils honom
för sin inre syn som en stor, stark råtta med spetsig nos,
undersökande hvarje vrå i ett hus för att finna ett svagt ställe att
genomgnaga.
Och Nils erfor ett egendomligt nöje vid att låta sina egna
tankar följa Tostes på dessa juridiska ströftåg.
Toste tyckte om att se den, blinde med så stor
uppmärksamhet lyssna på samtal, där husbonden förde ordet, och yng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
