Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eprang längre fram, såg en bät lAgga till och två män lyfta den
tredje upp samt bära honom mot ett båtskjul, och med ett gällt
anskri störtade hon mot bärarne; det var Mårten och fiskar-Lasse,
som buro Laves liflösa kropp.
En stund senare förde de nästan med våld den förtviflade
kvinnan hem, och nu visste Mårten, hvad det var, som under
dessa år gått som en skugga emellan honom och hans hustru.
Nu skulle Elin dock för alltid blifva fri från den fruktan, som
pinat hennes sinne; karlen, som ej dugt till någonting, och som
Mårten och den gamle fiskaren sett komma raglande ner till
viken och kasta sig ut i böljorna, skulle ej längre binda hennes
tankar; sä menade Mårten.
Och så blef själfspillingen i tysthet begrafven invid
kyrkogårdens mur, åt norra sidan, där ingen solstråle når kullen, under
h vil ken hans kista står. O vårdsamma händer redde hans sista
bädd, tanklösa människor lade ej i kistan så mycket som en
handfull linfrö eller gryn; ännu mindre en kelkappe däraflades
till honom, icke heller blefvo hans fotter och tår bundna med
väfsölf. Lave kan komma upp, utan att först tvingas till att
räkna hvarje frö eller gryn, och ingen väfsölf tvingar honom att
stå och stampa på en och samma fläck. Långt innan första
hanegället har han både gått och kommit till huset vid Skanörs
ljung-
Mårten hade ju sitt mesta arbete nere i byn och kom ofta
sent hem och märkte då ibland af Elins tystnad, att
gengångaren varit där, och om morgnarne, då det ej är farligt att tala
om sådana besök, förtäljde hon mannen, att Lave än stått som
en skugga i förstugan, än knackat på fönstret, och stundom hade
han skrikit eller skrattat hemskt inne i skogen. Anda in i
stugan förmådde den osalige icke komma, ty innanför tröskeln låg
linfrö, som själf sprängt sina fröhus.
En kväll, då Mårten kommit sent hem, och ljuset var tftndt
i stugan, hördes Lave tjuta rakt utanför fönstret, där en gran
grott upp. Elin gaf till ett hjärtskärande skri, och hennes man,
som satt och drog af sig stöflarne, kastade med en ogudaktig
svordom högra stöfveln mot rutan, så den gick i kras, men
Lave höll i att tjuta, fast längre ute på heden där furorna stå
gleea öfver ljungen.
Näste dag var Elin sängliggande sjuk, och mannen måste
stanna hemma. Tredje kvällen därefter, då Elin åter var uppe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
