Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fickan full med snäckor, stenar och allt annat br&te; men hon
dr en sådan underlig en, att hon aldrig ens sjftlf tar en sockerbit ur
•dosan, utan jag skall ge henne den i handen.»
Modern sade detta skrattande, ty prostinnans fråga förekom
henne så löjlig, då hon jämförde Karin med hennes två barn,
Robert och Ina, hvilka just bakom moderns rygg plundrat både
«ockerdosan och bakelsekorgen på kaffebordet.
Pänningarne liksom brände barnets hand, men att lämna
fram dem nu, sedan man trodde henne ha stulit dem, kunde hon
ej. Men hon skulle slånga dem ned under bordet, så fort den
förffirliga gudmodern bara vände ryggen till.
Prostinnan ville dock ej vända sig om. Och hvad värre
var, Robert och Ina kommo på modems hemliga vink fram för
att hålla vakt, medan hon själf hjälpte den omisstänksamma
bondhustrun att titta under stolar, mattor och pallar.
»Hvar har du tennsoldaterna, Kama? Har du dem i din ficka?»
Det var den fine, vackre Robert, som frågade, och Karin kände*
att också han trodde henne hafva stulit pänningarne.
Med en trotsig blick visade hon på bordet, där asken stod,
men handen knöts hårdare kring sedlame i fickan.
»Hvad har du i fickan, som pöser så?» Det var Ina, som
tillika stack fram handen för att nappa Karin i kjolen.
Med sin lediga venstra hand slog denna henne då häftigt
öfver fingrarae. Ina skrek gällt. Karins mor blef nu
uppmärksam på spelet omkring hennei Den stolta bondhustrun
blef röd af harm. 1
»Kom hit, Karna!» — Ja, modem kallade ju henne så, efter
som det dock var hennes dopnamn — och liksom hon haft bly
kring föttema, släpade hon sig fram till henne.
»Tag fram allt hvad du har i fickan!»
Prostinnan, Robert och Ina — Ina i hvit klädning, fin som
en prinsessa; hon var ju också Roberts syster, och han tycktes
henne vara grann som en prins — alla tre stodo omkring den
af skräck och skam liksom stelnade flickan, när hennes mor med
vredgad hast började draga upp hennes små vantar, hennes
bomullsnäsduk, bitar af staniolpapper, ett par granna varumärken,
som hon fått i handelsboden, skärfvor af ett rosigt tefat, ett par
apelsinskal och så slutligen en sammankramad pappersboll, som
visade sig vara de försvunna sedlame.
»Det $£ nog ej så stort bevändt med min kära guddotters
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
