Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mamma, stackaren, sade en gång, att professorskan ägde en
gåfva, som, om den varit i mammas ägo, skulle inbringat henne
tjugudubbelt, mot det som hon förtjänar på sin spådomskonst
Men du har ju ingen tro, ingen religion, och så år jag, hvad
jag var, till lek för böljorna.»
Hon talade sakta och med mjuk, vemodig ton. Hennps
ansikte var orörligt, ögonen halfslutna; det var omöjligt att förstå,
om hon af öfverlagd ondska eller af ren tanklöshet pinade
honom genom att sammanställa hans mor med den äfventyrerska,
som kallade Vesta för dotter.
Och Vestas längtan efter ett evighetsfäste, var detta nåqot
annat än ett tillfälligt hugskott? För första gången rann den
tanken upp för Alex Elm, att det fortfarande var en främmande
kvinna, som höll hans sinnen fångna; att han ej kände, hvad
som bodde i denna egendomligt fängslande kvinnas själ.
»Vi skola uppskjuta alla ledsamma angelägenheter, tills da
blir mera lngn», sade han vänligt. »Du stod i begrepp att gå
ut; hvart ämnade du dig?»
Vesta svarade ej, men hon ryckte till sig soffkudden och
borrade ansiktet ned däri. Alex fruktade ett nytt utbrott af
hennes otämjda lynne och lämnade rummet
Då han en stund senare kom tillbaka, var hon borta ur
rummet, borta ur huset.
Detta oroade honom ej, då Vesta ju ämnade sig ut, nflr
han kom och hindrade promenaden, men han blef dock
obehaglig till mods vid att återse scenen för deras första tvist, och
en sådan tvist sedan!
Nu framstod med ens hela tomheten af hans husliga lif,
en tomhet, hvilken alltjämt stått bredvid honom som en skugga
hvilken han ej velat se eller låtsa om.
Hur noga hade han ej tagit sig till vara att tala med Vesta
så, som en man kan tala med en bildad kvinna! Han måste nu
tillstå, att han ej velat hafva säkra bevis på hennes okunnighet,
fastän han med hela sin envishet sökt intala sig, att det just
var naturbarnets friska omedelbarhet, som fängslat honom. Nu
efter detta uppträde, lyckades han icke längre flicka samman den
slöja, genom hvilken han velat se denna kvinnosjäl. Han tvangs,
liksom genom en annan viljas öfvertag öfver sin envishet, att
tänka på sin sträfvan att hålla Vestas meddelanden om sitt för*
flutna lif till baka; han hade ej velat veta något, för att kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
