Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han sköt, hon föll till marken, men efter hennes kropp
syntes på gräset i skogen blott en fläck gulaktigt skum.
Ynglingen var befriad I
Det var», fortfor baron Adolf, »en förunderligt melodiös,
böjlig kvinnostämma, som en tidig sommardag förtäljde denna
folksägen, hvilken med sin gripande poesi slog mitt samvete och
tog mig fången, där jag stod, en objuden åhörare. Ej sedan jag
som barn hörde min mor berätta, hade mitt öra lyssnat till detta
slags poesi; i skolan, vid lärdoms verken har den ej rum. Nu var
jag tjugutre år och ty värr ej alldeles obekant med
skogsfruns makt.
Jag hade denne dag kommit till Holmsta — den egendomen
ligger blott en timmes väg härifrån — för att besöka dess ägarinna,
min nyligen aflidna mors bästa vän, och efter fyra års frånvaro
från detta mitt fädernehem återsåg jag nu fru Cilia.
Hon satt i en löfsol; blå, hvita och mattröda syrener i tunga
klasar hängde ned öfver henne och hennes två åhörare, sonen
Henrik, en lång trettonåring, samt den ett par år yngre dottern,
Olga.
Det var för dem hon förtäljde sägnen.
Jag hade nyss tillträdt mitt arfvegods, fru Cilia mottog mig
som en gammal vän och granne; umgänget med henne, hennes
barn och mig blef lifligt, och af min mors forna väa lärde jag
att fatta verklig kärlek till naturen.
I sin egenskap af godsägarinna — hon blef änka, kort efter
det Olga var född — kom hon i nära beröring med ortens
allmoge, och dessutom var hon uppvuxen i ett landtligt hem samt
blef redan i barndomen förtrogen med den djupare andan i folkets
poesi, liksom med hela den värld af gamla tankar ocb erfarenheter,
som döljes under allmogens ringa ordförråd och slutna väsen.
Redan som gosse, då jag i sällskap med mina föräldrar
besökte Holmsta, hade jag lagt märke till, att fru Cilia hade sina
egna namn på en stor del växter och blommor, samt att hon,
oaktadt hon hyste stor kärlek till växtvärlden, ej tålde vissa slags
prydnadsväxter, medan hon däremot visade intresse för mycket
af det, som trädgårdsmästaren kallade ogräs.
Nu var det, som om den gamla sägnen om fyrväpplingen
och ormbunken för mig på glänt öppnat dörren till så väl hennes
tankegång som till växtvärldens hemligheter, och jag lade märke
till fru Cilias samlif med örter, blommor och träd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
