Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- KARDEGILLE
- Snåla Bertas historia
- Hagermanska gården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Skall jag nu till’et? sa Kitta-Mass, lyfte på sig ock‘ la
ett par bänder fulla ull under sig för att värma den. Då vet
jag intet märkligare att förtälja från min bembygd än om
Hagermanska gården.
Det var en gammal rälig, mörk gård vid den där
stadsgatan, som för ner till hamnen. I min barndom hade gamle
Ravn sin handelsbod där, för se han egde gården, eftersom
Hagerman då för länge sen var både död ock begraven — så
vida han inte var slaktad ock såld. För se Ravn, som på
stadsbomålspråk är detsamma som korp, var en svart, led karl,
så söt han än var i munnen. Ock hade han inte haft så goda
varor ock lemnat så gott köp ock givit så bra tillgift, skulle
ingen själ kommit i hans bod, det är då säkert.
I alla fulla fall var där inte så farligt i själva boden,
ändå där var en stor lucka på golvet, men den aktade en sig
nog för att stå på, när en var morsens ena vid disken, för då
hade en kanske snart fått gått i dukan där nere i källaren.
Ni kan tro mig eller låta bli, men så sant jag sitter här ock
kardar, såg jag en gång, hur denna luckan restes upp nerifrån
ock en karl kom till syne med en näsa krokig som ett
vära-horn, en lång, lång rock ock en skinnväska på sidan, ock ur
väskan stack, så sant jag heter Kitta-Mass, en hårfläta upp.
Nu kan ni själva räkna efter. Detta hände i min ungdom vid
vårfrudag, när jag var bra till hulls, ock ni kan tänka, att jag
blev inte gammal i boden deu gången.
Ravn hade två kontor, det ena innanför det andra, vid
sidan om boden. I det yttersta var där inte vidare farligt att
vara, för där satte landsborna sina knyten i förvar, ock där var
nästan alltid folk. Men i det inre kontoret satt Ravn själv,
den rälige korpen. Ock där ville han, kan tänka, så gärna
bjuda folk på konjaksvin eller bischoff. Ock han har mång
eveliga gånger bett mig trena innanför. Men den som inte var
galen, det var Kitta-Mass.
Det var ju en gammal känd sak, ock vem som hade ögon
i skallen kunde själv se, att där var en liten bora över dörren,
ock genom den gick ett streck, eller smal lina, en vill sftga.
Detta kunde var levande skäl skönja, men det var inte alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/wekardegil/0060.html
