Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Langeleiken, en Krands af Digtninger i Dølemaal - I. Tel den venast Gjente i Hallingdal - II. Devegge-Hodne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Langeleiken. 381
Men daa bærrc Vers e eige
kem skull’ dei tehøire daa
a’n el* den venast Gjente
e ti Hallingdale saag?
IL
DEVEGGE-HODNE
Mel. Je tente paa Kjølsta ifjor.
At Huvudn hava Hodn,
kan ikkji rarar væra,
end dæ at sit strivuxte Kodn
dei høge Bakkji bæra.
Men dæ, at eit Hodn te 01
kan hava Huvu sjøl,
ja Vilu som stivaste Kar,
den Tingen tikji me rar.
Ja hverken ein Bok hell’ ein Kar
han hava striar Vilu
end Hodne paa Devegge-Gar
i Stugu te Fru Belju.
Før vælte e „Brusteinen" op
paa Skogshodns høge Top
før e ville vaaga paa
at taka Hodne derfraa.
Sju Alni vel Karadn rak
daa Kubba vax saa druge.
Tri Stokka fra Gaalve te Tak
va nok te den heile Stuge.
Saa faste som klingande Jødn,
va tvau no nok te Dydn,
Mæ Klæe saa fint aa saa blaat
va Stugo dytta te godt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
