Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Langeleiken, en Krands af Digtninger i Dølemaal - V. Ragne Hallinggjentes Vise
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Langeleiken, 391
No kjæm’ der jo Ingjen? Men mest maa dæ gnaga
at Han, som dei Are, ska’ væra Bedrager."
Aa Ragne sit Anlet daa bøiji mot Blomma,"
at Mor inkje sjaa skal kor Taarid’n flomma.
Kor venlige Augekast Blomma" kan senne!
Dei synes aa spørja: ko fela dæ henna?
Ko blanke som Spigla! ko store aa svarte!
Ko botnlaus en Kjærliheit dei openbarte!
Der syntes staa skrivi mæf Glands taa ei Sjedne:
o kunne e gjæra de’ Glæe! ko gjedne!"
Der saag ho se sjøl, aa der bakom . . Ko seer ho?
Nys gret jo ho Ragne: ti Bringa no leer ho?
Der sto’ jo ti Gullblommas Augo bak Jenta
han Endre, den Ene blandt Alle ho venta?
Den kom vel, som hadde dæ heitast kring Hjarta.
Gullblomma! du Ragne en Kjærest forærte.
En Viisdomens Brynd blev dit Auge for henna.
No kunne ho Den, som va’ trufastast, kjenne.
Du al hennes Goheit, Gullblomma, betalte,
da Belaren se ti dit Auge afmalte.
Mon Himlen har Engle saa smaa og saa glade
som dei der i Gullblommas Auge seg bade?
Der tedde seg Tvau jaa korare ve’ Barmen,
Og bakom sto’ Mo’r puffa Kallen paa Armen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
