Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Langeleiken, en Krands af Digtninger i Dølemaal - VI. Ævantyr om Ringerikji
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Langeleiken. 393
sjuke Vagt. Daa ba Jomfrué te Alfader, aa han sende Thor,
sin Son, Gud for Styrkji, aa Hallingdals Ven, at han skulde
frelse o. Tredubbelt Magt la’ en daa, for sin Vens Skuld, i sit
Toleslag, aa læt dæ gaa mot Kjæmperækkja, paa Vane kor dæ
kunna raake som bedst.
Men Slage va ende som dæ kunna vaare gjort taa ein Gud
for Styrkji. Attende raga Gjyrihaugen sjøl, — did som en enno
staar med sin snaue Skalle over Ringerikji ; attende tumla Kjæmpe
kringsen did, kor enno Fjelle staae kring Dalen. Lystige trængde
se Beina aa dei are Frierbaa in. Frit lyfta for fyste Gaang dæ
jomfruelike Ringerikji sin Bringe, dæ vene Hole, aa Tyrifjorens
Slør nerulla fraa en Venheit, Væra taarde sjaa,
Men dæ va ein Gud for Styrkji som slo: — Mærkji ette
Toleslage æ Krokkleivé: ein Stig hadde aapna se, som gjik te den
Vene. Thor ok den sjøl fyste Gaang, aa hadde Frierbaa fraa
sin Ven Hallingdal. Beinas Harm, som susa i Munkefossen,"
læt mærkji, kos Svare va, som letta Ringerikjis Bringe, dæ vene
Hole, enno høgre. — Han stupte, som dei sæa, i Hønefossen,
mæ Huvu gjønom Dydne." Hans Herre hadde eit godt Gjymyt,
aa hadde Ærbødigheit for Gudernes Vilu, dæ æ for dæ Skjedde.
Han kaste sine Augu paa den ældre Systa, aa syntes no at ho
va vakkrar end han nokonsinne før hadde totti, — aa no leve
Valdres for længjisea likeso fornøigd mæ sit Haland, som dæ sæle
Hallingdal mæ sit vene Ringerikji.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
