Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Prinsessorna på Landskrona slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prinsessorna på Landskrona slott.
För många år tillbaka har det händt, att en soldat, som
gick på post vid Landskrona slott, en natt fick besök af två
kvinnor, hvilka han nogsamt kunde se ej voro jordiska varelser, ty
de sväfvade ljudlöst fram och voro svarta som sjelfva natten.
Soldaten ropade an gestalterna och de svarade, att de
voro vålnader af två olyckliga prinsessor, som ej kunde få
ro eller frid, utan att någon dödlig ville förhjelpa dem dertill.
De voro nu komna för att be soldaten om denna tjenst, den
han för öfrigt ej skulle göra för intet, utan ville de i
ersättning gifva honom en stor skatt af silfver och guld.
Soldaten bad att få veta hvad prinsessorna fordrade af
honom, så ville han öfverlägga om han kunde uppfylla deras
bön eller ej. De sade honom då, att de ej kräfde af honom
annat, än att han under ett helt år ej skulle tvätta sig och
ej kamma och putsa sitt hår eller skägg. Dessutom skulle
han heligt lofva, att ej för någon upptäcka hvad han nu sett
och hört samt noga förtiga källan till sin rikedom. Soldaten
menade, att det sista vilkoret vore lätt, ty tiga kunde han,
men svårare blefve det med det första, ty en soldat måste
alltid hålla sig ren och putsad, om han ville undgå straff.
Prinsessorna svarade, att han kunde vara obekymrad för den
saken, ty ville han blott gifva och hålla sitt löfte, så skulle
de nog sörja för, att han såg lika rentvättad och nyklippt
ut som hans kamrater. Då ville soldaten genast gå in på
handeln, men prinsessorna bådo honom noga betänka sig först,
ty bröt han sitt löfte, så kunde de ej mera räddas, om der
ej i den djupa slottsgrafven uppväxte en hassel, som blef så
stor, att man af dess kvistar kunde fläta en vagga, hvari det
gossebarn skulle sofva, som då det uppvuxit till man kunde
frälsa dem och gifva dem ro.
Soldaten svarade, att han redan hade betänkt sig, och
fick han bara guld- och silfverpenningame, så skulle han nog
göra sin skyldighet. ”Vare det så”, sade den ena prinsessan,
”men hvarje gång månen står i sitt ”fylle”, skola vi en natt.
besöka dig här, och ve både dig och oss, om du bryter ditt
löfte.” Derpå gaf hon soldaten anvisning på, hvarest han
kunde hemta skatten, och så sväfvade de två gestalterna bort
och försvunno.
Tiden gick och soldaten höll troget sitt löfte, att
hvarken tvätta, kamma, klippa eller raka sig. Han såg detta
oaktadt alltid ren och snygg ut, så allt hade nog gått väl,
pm ej hans många penningar frestat honom att lefva som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:31:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/weskanvis/0062.html
