Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessorna på Landskrona slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stor herre. Detta hans lefnadssätt väckte stor
uppmärksamhet och undran, så väl hos hans kamrater, som förmän, och
alla sporde honom, hvarifrån han fick de penningar, han så
strödde omkring sig.
Härpå ville ej soldaten lemna något svar, ty han var
fast besluten att hålla sitt löfte till prinsessorna, hvilka
besökte honom en natt hvarje månad, då han gick på vakt utan
för slottet, och för hvarje gång visade de sig i en allt ljusare
och ljusare klädebonad. Men då nu året var nära förlidet
och soldaten ännu fortfor att lefva, som om han egde en
guldgrufva, blandade sig hans förmän allvarsamt i saken.
Han kallades flera gånger till förhör, och då han vägrade
bekänna, blef han anklagad för att vara en spion, som
underhölls af landets fiender, samt dömdes att hängas.
Då soldaten hörde denna dom, tänkte han vid sig sjelf,
att med en sådan sakens utgång kunde prinsessorna ej vara
hulpna, ty skulle de blifva räddade, så måste han lefva till
årets slut, och dessutom hade han hört, att man brukade
klippa håret på dem, som skulle .hängas. Derför bekände
han nu allt och bad att få fortsätta sitt befrielseverk,
prinsessorna till fromma.
Hans förmän tyckte också, att det skulle vara en god
sak, om de spökande prinsessorna ändtligen kunde komma
till ro; derför skyndade de att befria soldaten ur fängelset,
så att han samma natt kunde komma på vakt, ty det var just
fullmåne. Men då midnatten var förbi och vakterna skulle
aflösas, fans soldaten ligga död på sin post, med omvriden
hals, så näsan satt och pekade öfver ryggen. Och nu syntes
det, att han på så lång tid hvarken tvättat, kammat eller
klippt sig, ty smutsen låg tjock öfver hans ansigte, och hår
och skägg voro hopfiltrade som ”marelockar” på en häst.
Längre fram i tiden igenfyldes slottsgrafven, så att säf
och buskar grodde der, och då uppväxte bland dessa senare
en hassel. Nu bodde i Landskrona stad en man, som visste
hvad denne hasselbuske betydde, derför aktade han noga på
den samme. För hvarje år som gick sköt hasseln nya
kvistar, och mannen hoppades att der snart skulle vara så många,
att han af dem kunde fläta en vagga; för att få ett
gossebarn att lägga deri blefve väl något råd, menade mannen.
Men så — ja, det är nu öfver 60 år sedan — kom
befallning, att slottsgrafven skulle igenfyllas; då nedhöggs hasseln
af okunniga menniskor, och dermed försvann för prinsessorna
det sista hoppet om- räddning, såvida ej på samma ställe en
ny hasselbuske uppväxer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
