Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trollen få ej makt med menniskan, om hon
be-stämdt motsätter sig deras uppmaningar. Om hon
deremot gifver efter för dem, kan hon icke räddas
genom eget åtgörande. Hvad Skogsråt beträffar, är
det till och med farligt att svara ja, när hon ropar
ens namn. “Hörer han“ — jägaren — “någon ropa
sig vid namn, må han icke svara ja, utan hoj!,
ty skogsnufvan vet alla menniskors namn och kanske
är det det hon ropar. Svarar han då ja, så får hon
strax makt med honom“ (Värend och Yirdarne
I. 279.)
Sid. 62. Och vill du ej, så vänd dig,
Och strax jag vänder om.
Uppmaningen hänger tillsammans med
Skogsråets egendomliga skapnad. Hon år nemligen
öfver-måttan fager och yppig, sedd framifrån, men alldeles
motsatsen, i afseende på frånsidan. I den äldre,
merä hedna sägnen var hon led som en trollpacka,
hur man än såg henne. I den yngre kristna är hon,
såsom all ond frestelse, lockande, då hon nalkas, och
rätt afskyvärd först då, när hon vändt en ryggen.
Enligt denna senare uppfattning framställes hon
såsom “en fager jungfru, skön och förförisk, när man
ser henne framifrån; men får någon se henne på
ryggen, så är hon baktill ihålig som en rutten stubbe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
