Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullt bekräftadt hvad Afzelius yttrar om "rå
sinlig-het", när det gäller Skogsfrun, men icke så, när
fråga år om Hafsfrun. I sägnerna om henne råder
i allmänhet en vemodig stämning och en från
berättelsens början anslagen ton af allvar, som lämpar
sig väl för den nästan alltid sorgliga utgången för
honom, som dukat under för en öfvermäktig frestelse,
då deremot i sägnerna om Skogsråt stämningen är
halft skämtsam och tonen sjelfsvåldig, hvilket i någon
mån kan förklaras deraf, att utgången, om ock
merendels föga hedrande för den frestade, dock sällan är
olycklig och, mig veterligen, aldrig dödlig. — En
annan åtskilnad, som framgår af sägnerna, år den, att
» Hafsfrun vid sina lockelser begagnar sig af sin
underbart sköna stämma och redan på afstånd förlamar
sitt offers motståndskraft genom tjusande sång. Om
Skogsråt säger sägnen åter, att hennes stämma är
"hes"; och då — hvilket ofta är händelsen — hon
likväl finner för godt att småsjungande närma sig
skogsvandraren, sker väl detta mindre för att slå
an på hans musikaliska sinne än för att visa sitt
eget goda lynne, och derom heter det också derföre
"hon kom gnolande". Hvad Hafsfruns utseende
beträffar, så är det i sagor och visor korteligen angifvet
såsom "fagert", "däjligt" eller med något annat all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
