Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
männare uttryck för skönhet; så säges i visan om
Hertig Magnus och Hafsfrun:
"Då fick han se, på strömmen satt
En mycket dägelig qvinna."
Till hennes fägring hör särskildt det rika håret:
Afzelius omtalar, att personer “berättat, att de
otaliga gånger sett Hafsfrun sitta på sjön och kamma
ut sitt långa, lockiga hår.“ (Sagohäfder II. 158.)
I muntliga meddelanden beskrifves hennes skönhet
noggrannare, och hur vexlande den än i dem visar
sig, märkes alltid ett bemödande att framhålla den
såsom storslagen och "ståtlig".
Sid. 134. Se, det hafsfrun är.
Hennes utseende och uppträdande är sådant, att
fiskaren ej kan misstaga sig på hvem hon är; och
oaktadt han vet, att hon bär "svek i bländande barm",
kan han ej undgå att tjusas af hennes sång och
fägring. Alla äldre och yngre sägner om Hafsfrun
stämma deri öfverens, att hon är svekfull och
öfver-måttan farlig att råka ut för. Danska och norska
folkvisor hafva föga om henne att mäla; de gamla
sagorna mera, men alltid kort. I de svenska visorna,
med undantag af dem, som handla om Hertig Magnus,
framställes hon ofta såsom en äldre fru, som röfvat
bort till sin "gård" fagra tärnor, med hvilka hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
