- Project Runeberg -  Nyländska folksagor berättade för barn /
11

(1897) [MARC] Author: Helena Westermarck With: Gunnar Berndtson, Alex Federley, Anna af Forselles-Schybergson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sr

Yxan och huggkubben togo de med i båten för att kunna
hugga af handen, så snart de voro öfver. När de kommo till
andra stranden, sade han: »jag, som har långa stöfvelskaft, ska”
stiga ur först och dra” båten i land.»

Han satte först ena foten i land, men med detsamma han
flyttade "den andra, vände han sig om och högg hufvudet af
käringen, och så tågade han bort med sina sjumilastöflar.
När han vandrat en tid, kom han åter till en stuga. Och där
satt en käring och spann, som hade sex alnars näsa, och rocken
sade: durr-urr-urr.

»Hur har du kommit hit till stek åt mig, du som ännu har
högra handen i behåll?» sade hon.

»Åhå, så elak är ni väl aldrig, att ni inte låter en säga sitt
ärende först», sade han. Och så frågade han henne, hvar
Vattugårdsslottet fans.

»Ja, det.vet jag inte, men jag råder öfver alla fåglar,
kanske någon af dem vet det.> Så gick hon ut och blåste i en
liten pipa, och där kommo alla fåglar flygande. Hon frågade,
om de visste, hvar Vattugårdsslottet fans, men det visste de icke.

Nu var där åter en sjö, som mannen måste öfver, och han
bad käringen ro honom till andra stranden.

»Ja», svarade hon, »men först vill jag hugga båda armarna
af dig.»

»Nå, ni må väl låta mig behålla dem, tils vi kommit öfver
sjön, så kan jag hjälpa er att ro», sade han.

Yxan och huggkubben lyfte de ned i båten och rodde öfver
till andra stranden. När de voro framme, sade han: »jag, som
har långa stöfvelskaft, ska” först stiga ur och dra upp båten,
så får ni sitta i, ni som är gammal.»

Då steg han först med ena foten i land, men i detsamma
han flyttade den andra, högg han hufvudet af käringen, och så
begaf han sig därifrån med sina goda stöflar. Nu kom han för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whnylandsk/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free