Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här är både ess och sniglar och prinsaskorpor.
»Opp och lev, sa Per Nilsson, när kvinnan hade
hängt sig.»
— Vi ha ätit redan, sa mor.
Men hon var så glad vid kakor, hon också, så hon
kunde inte säga nej, och så gick hon ut och satte
kitteln på. Vi gingo bort och sågo med helig vördnad
och ivrig längtan i korgen — sådana massor av
gotter!
Det var en rolig figur, Kake-Johanna. Hon var klädd
i en hel mängd schalar, som hon med en ofantlig
behändighet nystade av sig, en stor stickad ylleschal om
huvudet, korta kjolar och långstövlar — det hade vi
aldrig sett någon kvinna bära. För resten var hon
tämligen korpulent men fin och snygg med en stor
silverknapp i halsen och blå sticktröja utanpå livet.
Så kom kaffet in — kalaset begynte, och även far
tog en kaka för att ej göra gumman ledsen.
— Jag är för resten en riktig julagris, sa Johanna
och mumsade på sin kaka. All glädje och all sorg har
kommit till mig på julafton — äten nu, tultingar! —
Jag, som varken har haft far eller mor — —
— Vad för snack? sa far. Är du hittad bak ett
gärde — — —
— De hitta inte barnen bak gärdena, sa Anders så
trygg. Det är bara påhitt. »Gumman» kommer till
kvinnorna med dom, sa han och såg så snusförnuftig ut.
— Dä ä rätt, tulting, sa’ Johanna. Nej min sann
är jag hittad inne på gästgivarens loge en julafton.
»Gumman» var väl på väg till någon kvinna med mej,
men så glömde hon mej väl där, kan jag tänka. Och
här blinkade Johanna så klipskt åt far och mor, Se’n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
