Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Allting är uselhet! sa Bergvallskan med kläm.
— Jag har så titt sagt till Hanna här: »Du jämrar
dig för det Sven kan komma hem lite på en dunder
nån gång — vad är det att tala om? Per skulle så
gärna fått ta sig en hätta var månadsdag om han bara
hade varit lite gladlynt och inte gått där och gnytt
och gnolat och glott surt både bittida och sent och
sagt, att det varit en ren välgärning om ungarna
aldrig kommit till, för de voro ändå den ondes barn
och voro födda till bara elände!»
— Dä va, min själ, sant! sa Bergvallskan och
klappade sig på knäna.
— Ingen vet vad ett modershjärta känner, när det
ska höra sådana rysliga ord. Och så är det det —
han har alla dar ränt efter fruntimmer för att få tröst,
så jag är rädd han har gått in i »marmoneriet» — där
har ju en man ett helt tjog kvinnor!
— Tjog! hånskrattade Åke Väskeman. Flera hundra!
En lyng, som är 12 år, och en, som är 30, och så
immerdix ända till dem, som ä 80, 90!
— Usch, det är vämjeligt! sa mor. Precis som
kreaturen!
— Ä vi annat än kreatur, usla kreatur? grinade
Bergvallskan.
En ny person trädde in om dörren.
— Nej, se där ha vi Else Spelemans! Goddag! sa
Åke. Här är brev från Tyskland från Anders, du! Det
kostar en daler!
— Å, gör det så? Men där är ju frimärke på! jag
tänkte — —
— Utländska brev ska betalas ändå — frimärket
det är för att brevet har gått i främmande land —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
