Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Lars lät hånet och gliringarna gå in genom
ena örat och ut genom det andra. Vill hon inte i dag,
så vill hon väl en annan dag! tänkte han.
Och så hade han gått och tänkt och tänkt i en fem
sex år. Men klok på Martina var han inte ändå.
Han tog det nu med lugn, liksom att allt folk kallade
honom för »Martinepågen».
*
På kyrkvärdens höstagille i fjor fick Lars både
lagen och profeterna till livs, må tro. Värre hade han
aldrig varit ute..
Bengta Skräddarens hade blivit änka året förut —
och det var hon redan trött på, det sa hon själv rent
ut. Och fast karlarna skrattade, så var det mer än
en av dem, som tittade nogare på den raska, livliga och
granna änkan, som såg mycket yngre och bättre ut än
de flesta töserna. Och det visste hon nog, det trollet.
— Nå, när skall du göra allvar av det och gifta
dig? sporde hon Lars.
Alla började fnittra.
— Det vet jag inte, sa Lars långsamt.
— Han ämnar ha silverbröllop genast, sa en röst
ur högen vid bordet, där man spelte »Jorden runt».
— Ska du ha Martina? sa änkan.
— Det ger sig, det! sa Lars, lite röd och förlägen.
— Ja, men Jesses! Ska ni, så ska ni väl, medan ni
har tänder i mun. Vill hon eller vill hon inte?
— Det vete hundingen — vem kan bli klok på
fruntimmer? Fråga henne — den som är nyfiken!
— Du är då också ett riktigt mä-hä! Det kan
väl du ta reda på. Är det så att mamsellen går och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:51 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/2-2/0198.html
